Frihet eller otrygghet? Doktoranderna kan hamna i kläm

I den långa rad av propositioner som regeringen förväntas lägga innan slutet på mars finns flera stycken som rör högskolesektorn. Den senaste veckan har det varit mest uppmärksamhet kring kvalitetsutvärderingssystemet där det råder en öppen konflikt mellan departementet och högskoleverket (läs mer tex hos TCO eller sfs, eller läs Anders Flodströms egen kritik mot regeringen). För oss doktorandengagerade är det dock en annan fråga som är minst lika intressant, nämligen om det kommer en proposition om självständiga lärosäten, som en slutpunkt på den långa autonomidiskussionen.

2008 avslutades den sk Autonomiutredningen då utredaren Daniel Tarschys lämnade betänkandet Självständiga lärosäten, där det föreslogs rätt stora förändringar i högskoleregleringen, bland annat en ny organisationsform där lärosätena skulle upphöra att vara myndigheter. Efter remissomgången dröjde det innan det hördes något nytt från departementet i frågan, men i januari i år kom en departementspromemoria som är något av en tummetott jämfört med de förslag som presenterades i utredningen. Inom studentrörelsen var många kritiska till de ursprungliga förslagen, framför allt för att rättssäkerheten inte garanteras när många av regleringarna försvinner och för att makten förflyttas till universitetsledningarna och rektor, snarare än till lärare, forskare och studenter.

I de förslag som kan förväntas baserat på departementspromemorian finns dock en del av de saker kvar som var problematiska i autonomiutredningens förlsag, även om det inte alls är lika långtgående. Ur doktorandsynpunkt finns framför allt ett stort problem: avskaffandet av fakultetsnämnderna i högskoleförordningen, och att det därmed inte framgår vilken instans som har myndighetsansvar för doktoranderna. Nu kommer säkerligen de flesta lärosäten behålla fakultetsnämnderna eller ha liknande beslutsorgan, men som förslaget ser ut fastslås det inte vem som har yttersta ansvaret för en rad frågor vad gäller doktoranderna. Det händer tyvärr inte alltför sällan att enskilda doktoradner hamnar i kläm eller att allt inte rullar på som det ska, och i dessa fall är det idag tydligt att fakulteten måste ta ansvar för situationen. Det är också fakutletsnämnden som har i uppgift att fatta beslut som drabbar doktoranden, t ex indragning av resurser. Men en vid tolkning av reglerna (som de kan utläsas ur det nuvarande förslaget) kan det bli doktorandens institution, forskargrupp eller kanske i värsta fall egna handledare som kan besluta om allt från opponent på disputationen till indragning av resurser – och det kan ju mycket väl vara en situation där handledaren är i högsta grad personligt berörd.

Nu behöver det ju inte bli konsekvensen. Men det är en mycket möjlig konsekvens, och det kan få oerhört stor betydelse för den enskilda doktorand som i så fall drabbas. Enda sättet att säkert undvika det, är att reglera de viktigaste sakerna i högskoleförordningen.

Risken är överhängande att de reformer som regeringen vill genomföra för att öka lärosätenas autonomi och ge mer frihet åt såväl studenter som forskning inte alls kommer leda till detta, utan till ekonomiska problem, studenter och doktorander som hamnar i kläm och lärosäten med mäktiga ledningar men ogenomskinlig beslutsstruktur. Snarast kontraproduktivt, med andra ord.

Läs också Martin Dacklings och Lars Abrahamssons debattartikel på det här temat och Uppsala studentkårs remissvar. Där belyses också en del av de frågor som drabbar grundutbildningsstudenter, som att en avreglering av vad kursplanerna ska innehålla riskerar ett helt motverka mobilitet mellan lärosäten, alltså att det blir svårt att byta högskola under studierna.

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, doktorander, forskning, automoni, högksolan, högskoleverket, studenter, politik

Att kämpa för de mest priviligierade

Det här var tänkt som ett 8 mars-inlägg. Sen gick hela dagen och plötsligt var klockan över midnatt. Men här kommer det ändå.

Folk ställer ibland frågan vad den viktigaste jämställdhetsfrågan, eller den viktigaste kvinnofrågan, är i vår tid. Jag tycker alltid det är väldigt svårt att svara på. För svaret på frågan är såklart beroende av vilken horisont man tittar från.

Globalt kanske svaret är kvinnors rätt till mödravård och reproduktiv hälsa, till sina kroppar och sexualitet, till skolgång och utbildning eller att äga och arbeta. I Sverige kanske rätt till heltid, delad föräldraförsäkring (som kommer ha många viktiga effekter på längre sikt), höjda kvinnolöner, satsningar på jobb i kvinnodominerade yrken.

I min närmaste horisont – akademin och forskningen – är frågorna lite annorlunda. Och det gör att jag ibland tvekar att tänka på dem som de viktigaste. I mitt uppdrag som ordförande för Uppsalas doktorander företräder jag ju på ett sätt en liten minoritet av de mest privilegierade, inte bara i världen utan i vårt land. Få får möjligheten till forskarutbildning, bara ett par procent av befolkningen, och de flesta som kommit så långt har goda möjligheter till ett bra liv och karriär framöver. är det verkligen värt besväret att arbeta för doktoranderna och för jämställdhetsfrågor (bland annat) inom akademin när det finns så många andra?

Mitt svar på frågan är ja. I alla fall så länge vi inte tappar proportionerna. Dels därför att det faktiskt finns ett antal jämställdhetsfrågor som är akuta inom akademin. Ingen vet riktigt hur utbredda de sexuella trakasserierna är – inte för att de inte är mätbara utan för ingen som har makt att göra något åt det verkar vilja veta, fastän nästan alla kvinnor inom akademin känner till fall. Lika många kvinnor som män påbörjar forskarutbildning, men efter doktorsexamen (om de tar ut den) försvinner betydligt fler kvinnor än män från universiteten pga dåliga arbetsvillkor, svårigheten att få forskningspengar och stängda nätverk. På professorsstolarna ökar andelen kvinnor med snigelfart och alltjämt ser vi hur i alla möjliga sammanhang, från grundkursernas litteraturlistor till utmärkelser och priser, hur kvinnorna knappt syns och i så fall lyfts fram som undantag. Så trots att vi akademikerkvinnor på vissa sätt är en privilegierad elit finns det centrala jämställdhets- och feministiska frågor att driva. Inte minst för att se till att kunskapen finns och vidareutvecklas för att kunna driva feministiskt arbete inom andra sfärer.

Men det gäller som sagt så länge vi inte tappar proportionerna. Så länge vi inte glömmer att ens grundläggande skolgång inte är en självklarhet för alla flickor och kvinnor i världen. Så länge vi inte glömmer att utbildning är ett mäktigt vapen för jämlikhet och utveckling som måste spridas till fler. Så länge vi inte glömmer att vi kvinnor som trots allt har fått stora möjligheter har ett stort ansvar för att arbeta för möjlighet och frihet också för våra systrar utanför akademin.

Marika visar behovet av kunskap i politiken

De senaste veckorna har Marika Lindgren ?sbrink med bloggen Storstad klivit fram som en av de skarpaste s-bloggarna med sina inl?gg framf?r allt baserade p? SCB-statistik och ekonomisk forskning som granskar argument i den politiska debatten. Med f?rv?nansv?rt enkla medel som borde vara tillg?ngliga f?r de flesta politiska och ekonomiska journalister g?r hon slarvsylta av argumenten f?r s?v?l avdrag f?r hush?llsn?ra tj?nster som id?en om h?gerns ekonomiska cred. Det ?r inte bara roligt f?r att Marika liksom jag har ett f?rflutet i studentklubben Laboremus d?r jag l?rde k?nna henne som en engagerad och skarp politiker, utan ocks? f?r att hennes bloggande visar p? det skriande behovet av mer (vetenskaplig) kunskap i politiken och debatten.

Nu vill jag inte underskatta Marikas pedagogiska f?rm?ga och slagkraftiga argumenterande: de ?r en viktig faktor i hennes uppskattade bloggposter. Men vad som ?r mest sl?ende i hennes ekonomiska och statistiska granskningar ?r inte att de ?r s? matematiskt eller metodm?ssigt avancerade, utan att ingen annan g?r dem. Den som kan g?ra enkla k?rningar p? samband eller l?sa tabeller i SCB:s offentliga statistik, den som kan s?ka efter artiklar i en vetenskaplig databas (vilket man ofta f?r l?ra sig p? a-kurser) eller kan grunderna i kvantitativa metoder skulle rent kunskapsm?ssigt klara av att hitta de siffror och argument som Marika lyfter fram. Det borde alla med en samh?llsvetenskaplig examen klara av – vilket de flesta politiska journalister borde ha, liksom de flesta politiska tj?nstem?n. ?nd? g?rs det osannolikt s?llan. Beror det p? att de politiska journalisterna ?r lata, inte klarade av metodkurserna, inte har tillr?ckligt med arbetstid f?r att g?ra ordentlig research eller helt enkelt inte ?r intresserade av att granska siffrorna? Jag vet inte, men oroande ?r det. Likas? oroande att de politiska tj?nstem?nnen (och politiska f?retr?darna – men de kan s?klart inte alla f?ruts?ttas vara akademiskt utbildade samh?llsvetare) i s? l?g grad granskar varandras siffror. De r?dgr?na beh?ver fler, inte f?rre utbildade nationalekonomer, statistiker och sociologer – och helst s?dana som faktiskt avslutat sin examen och inte rekryterats p? halva v?gen.

Uppfattningarna att man kan bevisa vad som helst med statistik, att det viktigaste ?r att spinna f?rslagen i r?tt riktigt eller hitta catch phrases som g?r hem ?r livsfarliga f?r den som inte bara vill vinna ett val utan faktiskt p?verka samh?llet. Vi beh?ver absolut ledare som talar s? m?nniskor f?rst?r, en ber?ttelse om vart vi ?r p? v?g och vilket samh?lle vi vill ha och bra v?gar att kommunicera och p?verka. Men n?r vi v?l vunnit valet m?ste vi ocks? veta vilka insatser som ger effekt, vad v?r politik har lett till och vad man kan f?rv?nta sig av olika reformer och hur befolkningen och deras villkor ser ut bortanf?r innerstadsjournalisternas blickf?ng. F?r det beh?ver vi vetenskaplig kunskap, m?nniskor som tr?nats i att anv?nda dessa verktyg och tilltro till att vi ibland faktiskt kan l?ta fakta sparka.

P.s. vi ?r trots allt r?tt m?nga som vill att vetenskapen och politiken ska bli b?ttre p? att prata med varandra. En del av oss kommer tr?ffas i Stockholm p? konferens med Arbetarr?relsens forskarn?tverk p? temat J?mlikhet och oj?mlikhet. D? kommer bl a Richard Wilkinson, en av f?rfattarna till den uppm?rksammade J?mlikhetsanden. L?s mer hos AFN eller p? facebook-eventet.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Studieavgiftsel?ndet

Jag har ju gl?mt l?nka: i m?ndags skrev jag ledare i Tidningen Broderskap om regeringen f?rslag att inf?ra studieavgifter och vikten av att socialdemokraterna g?r om, g?r r?tt i denna fr?ga.

Sorgligt nog har Socialdemokraterna varit drivande i detta. Efter ett kongressbeslut 2004 har partiet f?respr?kat avgifterna och tog inte heller chansen att ?ndra inriktning p? den senaste kongressen. Risken ?r allts? ?verh?ngande att denna utveckling forts?tter under en r?dgr?n regering. Vi beh?ver en f?rdjupad diskussion i partiet om vilken roll utbildningen ska ha i s?v?l det svenska samh?llet som de internationella relationerna. Med utbildningen som en handelsvara och inte i f?rsta hand ett kraftfullt verktyg i arbetet f?r ett j?mlikare, r?ttvisare och mer framg?ngsrikt samh?lle ?r Socialdemokratin inne p? en farlig v?g.

L?s hela ledaren h?r.

Andra bloggar om: , , , , ,

Vill du bli min kollega? Utlysning av doktorandplatser p? teologen i Uppsala

Just nu p?g?r utlysning av doktorandplatser p? teologen i Uppsala. Bland annat finns plats i mitt ?mne, religionssociologi. Sista ans?kningsdag ?r 26 februari. Vill du ha tips inf?r ans?kan g?r det bra att h?ra av sig. Mer info och alla blanketter etc finns h?r.
S? h?r st?r det i utlysningen:

Antagning till utbildning på forskarnivå vid teologiska fakulteten 1 september 2010 Ansökan om antagning till utbildning på forskarnivå och ansökan om studiestöd vid teologiska fakulteten skall ha inkommit till Registrator, Uppsala universitet, Box 256, 751 05 Uppsala senast fredag den 26 februari. Ansökan skall göras på därför avsedd blankett. Ansökan kan
avse följande ämnen:
Religionshistoria Religionssociologi Religionspsykologi Gamla testamentets exegetik Nya testamentets exegetik Kyrkohistoria Kyrkovetenskap Missionsvetenskap Systematisk teologi med livsåskådningsforskning Etik
Religionsfilosofi
För information om antagningsgrunder, ansökningsblanketter m.m. hänvisas till teologiska institutionens hemsida, www.teol.uu.se, eller till Ann-Kristin Eriksson (ann-kristin.eriksson @teol.uu.se), tel 018-4712174. Ansökningar som saknar uppgift om vidtalad handledare kommer inte att bedömas.
Praktiska tips: För att skriva ansökan behöver du ansökningsblanketten och studieplanen i forskningsämnet. Men hjälp av den senare ska du kontrollera att du uppfyller såväl den allmänna som den särskilda behörigheten för studier på forskarnivå i ämnet. När du skriver din ansökan kan du ha nytta av det som anges i fakultetens riktlinjer för utbildning på forskarnivå om ansökningsprocessen, bedömningskriterier och bestämmelser om den projektbeskrivning som är centrum i din ansökan. Samtliga anförda dokument finns på institutionens hemsida under länken ?Utbildning?>?Utbildning på forskarnivå?. Ta i god tid kontakt med en lärare vid fakulteten som är villig att fungera som handledare om du skulle antas.
För antagning föreskriver högskoleförordningen, 7 kap: 34 ? Till utbildning på forskarnivå får endast så många doktorander antas som kan erbjudas handledning och godtagbara studievillkor i övrigt och som har studiefinansiering enligt 36 ?. 35 ? För att bli antagen till utbildning på forskarnivå krävs det att sökanden 1. har grundläggande behörighet och den särskilda behörighet som fakultetsnämnden kan ha föreskrivit, och 2. bedöms ha sådan förmåga i övrigt som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. 36 ? Fakultetsnämnden får till utbildning på forskarnivå anta bara sökande som anställs som doktorand eller som beviljas utbildningsbidrag för doktorander. Fakultetsnämnden får dock anta sökande som har någon annan form av studiefinansiering, om nämnden bedömer att finansieringen kan säkras under hela utbildningen och att sökanden kan ägna så stor del av sin tid åt utbildningen att den kan slutföras inom fyra vad gäller licentiatexamen och åtta år vad gäller doktorsexamen.
För upplysningar kontakta Ann-Kristin Eriksson tel. 018-471 2174, e-post Ann-Kristin.Eriksson@teol.uu.se Fackliga företrädare är Anders Grundström, SACO-rådet, tel. 018-471 5380, Carin Söderhäll, TCO/ST, tel. 018-471 1996, Stefan Djurström, SEKO, tel. 018-471 3315. Välkommen med din skriftliga ansökan senast den 26 februari 2010 under adress: Registrator, UFV-PA 2010/278, Uppsala universitet, Box 256, 751 05 Uppsala eller fax 018-471 20 00 eller e-post registrator@uu.se. Om ansökan skickas per fax eller e-post skall den kompletteras med originalhandling inom en vecka från ansökningstidens utgång.

Studentr?relsen samlad i Karlstad

Sen ig?r, torsdag, ?r Sveriges F?renade Studentk?rer, SFS, samlade till fullm?ktige i Karlstad. N?gra hundra studenter fr?n hela landet ?r samlade f?r att v?lja ny ledning, diskutera n?sta ?rs verksamhet och inte minst att tr?ffas och utbyta erfarenheter. Jag har varit med ett antal g?nger tidigare men ?r nu h?r i en ny roll, som m?tesordf?rande. Jag gjorde debut imorse och det k?nns b?de roligt och sp?nnande.

Viktigast hittills ha varit valet av ny ledning – ig?r valdes Klas-Herman Lundgren, ordf?rande f?r Uppsala Studentk?r till ny ordf?rande f?r SFS. Till vice ordf?rande valdes Robin Moberg, S?dert?rns h?gskolas studentk?r. Ig?r bes?ktes fullm?ktiga ocks? av utbildningsminister Lars Leijonborg, en inte alltf?r popul?r man bland dessa k?raktiva som har ett ?r av stora omst?llningar framf?r sig n?r k?robligatoriet med stor sannolikhet avskaffas i Riksdagen om n?gon vecka. Han fick ganska vassa fr?gor av deltagarna om studentinflytande och k?rernas verksamhet. Han talade bland annat om att det ska g?ras en ”kvalitetsreform” som ska bekostas med avgifter f?r utl?ndska studenter (inte heller s?rskilt popul?rt bland k?rerna h?r) och att det finns en m?ls?ttning om ett h?jt studiemedel men att det inte ?r s?kert att det blir av med tanke p? statsfinanserna.

Idag ?gnas st?rre delen av dagen ?t ?siktstorg d?r olika f?rslag behandlas, och p? l?rdag och s?ndag blir det plenum. Den som vill kolla kan f?lja m?tesf?rhandlingarna p? web-tv h?r. Dock h?nder det inte s? mycket idag fredag, mellan 13.20 och 14.30 diskuteras medlemsavgift och 14.30 kommer Karlstads universitets rektor Kerstin Nor?n och talar. N?sta grej i plenum ?r diskussion om stadgar kl 18. Imorgon kommer det d?remot vara diskussioner om verksamheten hela dagen som kan vara nog s? intressanta. Det g?r ocks? att se tidigare dagar i efterhand.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Studiemedlet m?ste g? att leva p?

Ledartext publicerad i Tidningen Broderskap nr 14/09 (6 april).
Vem ska egentligen kunna utbilda sig? Fr?gan infinner sig n?r man l?ser bet?nkandet fr?n den Studiesociala kommitt?en som presenterades i veckan, s?rskilt i ljuset av regeringens politik p? omr?det i ?vrigt. Kommitt?en tillsattes f?r att f?rst?rka studenternas villkor och framf?r allt trygghetssystemen, men verkar mest vara inriktad p? genomstr?mning, dvs att f? igenom studenterna s? fort som m?jligt.

Tillg?ng till h?gre utbildning ?r f?ruts?ttning f?r utveckling – s?v?l f?r individen som f?r samh?llet. F?r individen en m?jlighet att f?rverkliga sina dr?mmar eller bredda sina m?jligheter inf?r framtiden, f?r samh?llet som helhet inneb?r en v?lutbildad arbetskraft och bildad befolkning en m?ngd positiva saker. Utbildning l?ner sig, helt enkelt. I m?nga l?nder, liksom i Sverige f?rr, ?r h?gre utbildning ett privilegium f?r n?gra f?. I Sverige har utbildningen genom medvetna politiska beslut blivit tillg?nglig f?r m?nga m?nga fler. Det handlar dels om en utbyggd h?gskola utan avgifter, dels om ett j?mf?relsevis gener?st studiemedelssystem tillg?ngligt f?r alla.

I princip ska tillg?ngen till h?gre utbildning inte styras av individens resurser eller bakgrund i Sverige. ?nd? spelar just detta stor roll ? det ?r 6-7 g?nger mer sannolikt att ett akademikerbarn l?ser vidare ?n ett barn till arbetare. D?rf?r ?r det allvarligt att regeringens politik liksom kommit?ens f?rslag syftar till sn?vare regler f?r studiemedel, mer betoning p? att studenterna ska arbeta vid sidan av studierna och en risk f?r ett begr?nsat studentinflytande. Utbildningen blir allt mer n?got f?r de s?kra som vet att de klarar sig, och allt mer ett risktagande den utan akademisk bakgrund inte unnar sig. Dessutom minskas antalet platser samtidigt som de m?nga 90-talisterna snart tar studenten.

Om Sverige ska st? sig i den internationella konkurrensen, men ocks? vara ett land d?r m?nniskor kan f?rverkliga sina dr?mmar, m?ste vi ha en kraftfull politik f?r h?gre utbildning. Ett bra f?rsta steg vore att g?ra studiemedlet m?jligt att leva p? – under hela utbildningen.
Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Mer om utbildningskvalitet

I dagens DN (fast inte p? n?tet ?n) bem?ter h?gskoleminister Lars Leijonborg kritiken mot de minskade resurserna f?r undervisningstid inom h?gre utbildning (som jag skrev om ig?r) med att det ?r en prioriteringsfr?ga och att l?ros?tena borde kunna vara mer effektiva i sin resursanv?ndning. ?rligt talat l?ter som n?got av ett sk?mt, med tanke p? att det ?r just effektivitetskravet som urholkat resuerna och med tanke p? hur arbetssituationen ser ut p? m?nga institutioner runt om p? l?ros?tena. Leijonborg tycker att h?gskolorna ska rankas och d?rmed konkurrera med varandra ist?llet f?r att f? de resurser som beh?vs.

N?, l?s Kristina Persdotter ist?llet, TCO-utredare med utbildningsfr?gor som specialitet, som bloggar p? kunniga och intressanta bloggen utredarna. Hon s?ger ett och annat sanningens ord om utbildningskvalitet och rankning.

L?s ?ven andra bloggares ?sikter om , , , , , , ,

Urholkade anslag drabbar studenterna

Hur mycket undervisning kr?vs f?r att det ska vara en bra utbildning? Den fr?gan infinner sig vid l?sning av artiklarna i dagens DN om hur den h?gre utbildningen, framf?r allt inom det humanistiska-samh?llsvetenskapliga omr?det, inneh?ller allt mindre gemensam undervisningstid och alltmer sj?lvstudier. I artikeln n?mns bland annat uppsala studentk?rs unders?kning om hur lite tid de flesta studenter egentligen tr?ffar sina l?rare (3,8 klocktimmar inom humaniora och 4,6 bland samh?llsvetarna i snitt), en unders?kning jag skrivit om tidigare. En av de intressantaste sakerna med artikeln i DN ?r att den tar upp en av de ”osynliga” mekanismerna som g?r att anslagen urholkats. Det handlar inte bara om att uppdraget till l?roverken har ut?kats utan att resurser tillf?rts (inga s?rskilda pengar ges i normalfallet f?r att arbeta med exempelvis breddad rekrytering, likabehandling, funktionshinder eller studentinflytande) eller att den kraftiga och framg?ngsrika utbyggnaden av h?gskolan som gett massor av nya grupper tillg?ng till h?gre utbildning ocks? p? sina h?ll medf?rt stora pedagogiska utmaningar. Det handlar ocks? om en ”teknikalitet” (som presenteras i en faktaruta) – rationaliseringskravet. N?r staten r?knar ut hur mycket anslagen till l?ros?tena ska r?knas upp med kostnadsutvecklingen, anv?nds n?mligen samma schablon f?r produktivitets?kning som tj?nstef?retag i det privata n?ringslivet. Eftersom h?gre utbildning, liksom ?ldrev?rd och barnomsorg, knappast l?ter sig effektiveras i n?gon h?gre grad, s? inneb?r det att anslagen urholkas ?r f?r ?r, n?got som p?pekats av universitetsl?rarfacket SULF s?v?l som studentk?rerna l?nge. I artikeln n?mns resurstilldelningsutredningen fr?n 2007 d?r man ans?g att en studieplats f?r att leva upp till kvalitetskraven rimligen skulle kosta 52 000 kr/student och ?r, i j?mf?relse med dagens anslag p? 33.000.

En viktig del av h?gre studier, inte minst inom humaniora och samh?llsvetenskap, ?r att l?sa text och att ta eget ansvar och bedriva de egna studierna. Men det akademiska samtalet ?r ocks? en v?ldigt viktig del. Om man aldrig hinner diskutera med varandra, hur ska man d? tr?na kritiskt t?nkande och s?tta sina inl?sta kunksaper i ett sammanhang? Och hur blir arbetsmilj?n f?r studenter som tr?ffar sina l?rare och varandra en eller ett par g?nger i veckan? Visst kan man organsiera studiegrupper och g?ra olika typer av arbeten tillsammans men det tar inte bort behovet av l?rarledd undervisning.

Min syn p? den h?r saken har inte ?ndrats utan snarare f?rst?rks av att st? p? ”andra sidan”, d? jag sedan i h?stas undervisar p? grundutbildningen p? universitetet. Det ?r fantastiskt roligt och jag ?r stolt ?ver mina duktiga studenter, men det ?r inte l?tt att ge en introduktion till en hel forskningsdisciplin p? fyra f?rel?sningar, som ?r vad jag har p? en av delkurserna. Studenterna hos mig (p? B-niv?) har j?mf?relsevis mycket undervisning, c:a 2-3 st 90-minuterspass i veckan f?rutom tentaveckorna. Det g?r att g?ra mycket med den tiden, men inte underverk. Det som det framf?r allt g?r ?r att det blir sv?rt som l?rare att ta sig tid f?r det lilla extra – att ge utf?rliga skriftliga kommentarer, att l?sa in kuriosa som skulle g?ra f?rel?sningarna mer sp?nnande, att sitta enskilt med den student som beh?ver f? f?rklarat en extra g?ng. Bristen p? resurser i h?gskolan drabbar de studenter som beh?ver dem b?st.

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

H?gs?song i utredningsbraschen

S?h?r veckan innan jul verkar det vara h?gs?song i utredningsbranschen – f?rutom ekonomin s? har nyheterna dominerats av en v?g av statliga utredningar som presenterats. Bara den senaste veckan har grundlagsutredningen, yrkeskrav i ?ldreomsorgen, public service-utredningen, f?rvaltningskommitt?n, spelutredningen, utredningen om lavaldomen, patientens r?tt, friskoleutredningen, l?ngtidsutredningen (detta fantastiska namn!), yrkesl?rarutbildningsutredningen, barnbrottsutredningen samt helikopterutredningen. Dessutom (visserligen inte samma sak, men ?nd?) landade p? min hallmatta h?romdagen Styra och leda – slutbet?nkandet fr?n Svenska Kyrkans egen Demokratiutredning.

Den mest intressanta utredningen f?r min egen del i den h?r v?gen kom dock f?r en dryg vecka sedan: Sj?lvst?ndiga l?ros?ten, bet?nkandet fr?n den sk autonomiutredningen. Under utredningens g?ng har det funnits en del oro fr?n studentr?relsen, framf?r allt ?ver risken att samtliga l?ros?ten skulle privatiseras eller l?ggas i stiftelser och d?rmed riskera att underminera s?v?l studentinflytande som studenternas r?ttigheter i ?vrigt, liksom minskad insyn i verksamheten. Resultat blev i min mening inte alls s? illa som det skulle kunna bli – utredaren f?resl?r att l?ros?ten ska bli en s?rskild offentligr?ttslig organisationsform som fortfarande skulle vara statliga men inte direkta myndigheter som idag utg?r en del administrativa hinder f?r unviersitet och h?gskolor till exempel vad g?ller att ing? avtal. Dock kommer de fortfarande st? under tillsyn fr?n HSV, JO, JK och Riksrevisionen, styrelsens majoritet samt ordf?rande tills?tts av regeringen (om ?n efter f?rslag fr?n l?ros?tet), ofentlighetsprincipen ska g?lla och examensordningen fastst?lls av regeringen. Studenterna ska ocks? vara representerade p? alla niv?er.

Visst fog f?r oro finns fortfarande – exempelvis sfs och uppsala studentk?r oroar sig ?ver det faktum att l?ros?tesstyrelserna f?r ansvaret f?r att ?vervaka valen av studentrepresentanter, vilken underminerar studenternas r?tt att organisera sig sj?lva. I v?rsta fall kan ledningen v?lja ”bekv?ma” studentrepresentanter som inte br?kar och inte heller driver studenternas intressen. Det ska bli v?ldigt sp?nnande att f?lja remissarbetet och kommande debatt under v?ren i fr?gan.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,

L?s ocks? utredarens artikel p? DN debatt .