Kaffebekymmer

Överallt i Toronto (och resten av Kanada) finns Tim Horton's kaffe. Tyvärr är det lite för blaskigt för min smak...

Efter nästan två veckor här i Toronto börjar nu komma på plats och har kommit igång och börjat jobba på mitt kontor. Och även om det är en världslig sak så har jag stött på mitt första arbetsmiljöproblem: bristen på vettigt kaffe. Hemma på institutionen så har vi ju ett fika/lunchrum med kaffeautomat och jag har ärligt talat inte riktigt funderat på hur central denna ständiga tillgång på kaffe är för mitt arbete.

Här på RCC (Roger Communication Center = byggnaden vi håller till i) finns inget riktigt personalfikarum och även om det finns ett stort rum där studenterna kan äta sin medhavda lunch så finns det inget kaffe där (och knappast möjlighet för mig att ha en kaffebryggare + mjölk i en kyl). Runt om på campus finns det kaffeställen, men nästan överallt har de bara bryggkaffe som här tyvärr innebär en närmast odrickbar blaskig dryck som mer påminner om te än om svenskt kaffe. Återstår då ställen där har espressobaserat kaffe – det finns ett starbucks i källaren två hus bort [där en latte kostar c:a 30 kr], och det finns en espressomaskin i kårhuset tvärs över gården. Det finns också ett riktigt schysst kaffeställe i närheten, men det är också i alla fall ett kvarter bort och alltså en hel kafferasts promenad. Jag har alltså hittills tänkt att alternativen är att gå långt för att köpa dyr latte (ohållbart i längden) eller vänja mig vid blasket (känns också osannolikt).

Efter att ha utgjutit min irritation över detta på twitter under dagen har jag fått en del konstruktiva förslag och uppfattar nu att det trots allt finns en del alternativ: 1) köpa snabbkaffe och ha på kontoret, att ”spetsa” blaskkaffet med 2) skaffa en termos och göra schysst kaffe hemma på morgonen som får räcka under dagen 3) fundera ut någon konstruktiv lösning för att göra kaffe på kontoret. Eventuellt fortfarande ibland gå iväg och köpa finkaffe samt kanske ändå försöka vänja mig vid blasket.

Imorgon blir det nog en tur till campus bookstore där de enligt tidigare efterforskningar säljer små termosar (och kanske en termosmugg, och dricka kaffe på min morgonpromenad till jobbet). Återstår att se om jag kommer ha tillräcklig självorganisering för att hinna och orka göra kaffe på morgnarna. Det känns nästan lite nostalgiskt – under de många terminer som jag brukade plugga på Carolina hade jag nästan alltid termos…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Morgontrött

Bild

20120116-072337.jpg

Måndag morgon och dags att gå upp. Kanske har det redan varit dags en stund… Nu när jag börjat komma på plats är det tydligaste tecknet på att allt inte riktigt blivit vardag än, att jag är väldigt trött på kvällarna och på morgnarna fast jag sover gott hela nätterna. Antar att omställning är energikrävande.

Snö!

Bild

20120113-093009.jpg

Inatt har det snöat för första gången sen jag kom till Toronto och det ska vara minusgrader nu några dagar framöver så det blir snöigt här i alla fall över helgen. Så här såg det ut utanför mitt fönster imorse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Drop fees! Avgiftsfrågan är het i Toronto

Över hela Ryersons campus hänger affischer och banners med texten Drop fees! Take to the streets Feb 1st!

Lördag 1a februari är utropad som en National Day of Action av kanadensiska studentkårsfedarationen CFS (motsvarigheten till SFS) och huvudfokus ligger på utbildningsavgifter. Utbildning är en fråga som beslutas om på provinsnivå, och Ontario är den provins som har högst utbildningsavgifter i landet, och den provins där statsanslaget till utbildning är lägst. I förra årets val vann provinsregeringen med ett vallöfte om att sänka utbildningsavgifterna med 30%, men det stipendiesystem som inrättats gäller inte alls alla studenter och utfallet är långt ifrån det som studenterna förväntat sig.

Studentkårerna på universiteten i Toronto, nämligen Ryerson, University of Toronto, York och OCAD ordnar nu en stor gemensam demonstration den 1/2 för att driva på i frågan för sänkta och i förlängningen avskaffade utbildningsavgifter. Demonstrationer i samma kampanj sker runt om i Ontario och i hela landet.

Utbildningsavgifterna varierar mellan olika lärosäten – på Ryerson betalar en grundutbildningsstudent inom husam-området $6000 CAD per år (motsvarar ungefär 42 000 kr) men på ett ingenjörsprogram kan avgiften ligga på 8000 och ännu högre på andra specialistprogram. Utländska studenter betalar betydligt mer, ungefär det dubbla. (Som jämförelse kan sägas att en utländsk masterstudent på Uppsala universitet betalar 90,000-135,000 kr i avgift.)

Det verkar bli en stor demonstration här och runt om i Kanada. Jag tänkte följa frågan och återkommer med rapport och bilder från demonstrationen.

Nationella CFS peppar med följande kampanjvideo:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Paperwork

Bild

20120109-135104.jpg

Det är en del papper och grejer som måste ordnas innan jag är helt igång – jag har ännu ingen mejladress och tillgång till datasystemen, men nu har jag iaf mitt ”onecard” som fungerar som id-kort, passerkort, bibliotekskort, ja typ allt. Nästa steg blir att skaffa kort på gymmet här på campus samt skaffa ett bankkonto.
Senare i eftermiddag börjar min första kurs, en superspännande kurs om politisk journalistik med Tony Burman, tidigare chef för CBC (kanadensiska public service) och Al-Jazeerah English. Lär bli mer bloggning om den.

Cabbagetown

Här bor jag.

Efter några dagar i Toronto hittar jag nu (någorlunda) i mina kvarter och till universitetet, har anpassat mig till tidsomställningen samt lärt mig att även Kanada har Systembolag (även om det heter LCBO) och att lokaltrafiken TTChär är ungefär lika populära som SL i Stockholm. Kvarteren som jag bor i heter Cabbagetown och är ett av många ”neighbourhoods” här i Toronto. Det finns dels många etniska bostadsområden och dels många andra, och det verkar generellt finnas en stark lokalkänsla.

Cabbagetown är egentligen det gamla irländska området, och namnet cabbagetown kommer av att människorna här var så fattiga att de (enligt högst obekräftade källor) odlade kålhuvuden på gårdarna. Området består nästan uteslutande av hus i viktoriansk stil och är enligt wikipedia det största sammanhängande området i denna byggnadsstil i hela Nordamerika. Som ni säkert redan listat ut har kombinationen gamla fina hus och centralt läge lett till en omfattande gentrifiering de senaste decennierna, men det verkar fortfarande finnas en någorlunda blandad befolkning här. Cabbagetown idag har inte alls den etniska prägel som många av de senare områdena, som China town eller Little India.

I området finns det mesta man kan tänka sig eller behöva, och som man kan tro finns också gott om miljövänliga alternativ, alternativa caféer, hälsobutiker och allt möjligt. Södermalmshipsters skulle hitta allt de letar efter här kan jag meddela (har dock inte hittat något surdegshotell). Jag måste erkänna att jag än så länge tycker att Cabbagetown bättre lever upp till mina romantiska drömmar om livet i New York, än vad New York gjorde när jag var där… Jag njuter dock av fantastiskt kaffe från lokala Jet Fuel coffee shop (vars ägare verkar känna alla) och allt annat här och har svårt att tro att jag kommer att tröttna, ärligt talat.

Runt om i området finns skyltar som markerar var intressanta och viktiga historiska personer har bott.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Framme i Toronto

Bild

20120104-063919.jpg

Igår eftermiddag (ungefär runt midnatt svensk tid) landade jag i Toronto. Resan gick bra även om jag gjort misstaget att boka en resa med mellanlandning i USA vilket innebär extra säkerhetskontroller, utcheckning, tull och återincheckning av bagage osv. Men jag kom fram i tid till ett iskallt Toronto. Efter en osedvanligt mild vinter blev det igår plötsligt 20 minusgrader. Idag ska det bara bli några grader kallt och imorgon ska plusgraderna vara tillbaka.

Idag ska jag komma i ordning och upptäcka området, så mer bilder kommer.

På väg västerut: en vår i Kanada

Imorgon har jag tänkt vakna upp ur knäck- och julmatskoman här hos mina föräldrar och åka tillbaka till Uppsala. Då är det precis en vecka kvar innan jag påbörjar vårens stora äventyr: en utbytestermin som doktorand på Ryerson University, Toronto, Kanada.

Under januari – maj ska jag vistas som gästdoktorand, Visiting Graduate Student, på Ryerson University School of Journalism. Det innebär att jag tar med mig min vanliga doktorandtjänst – både anställningsmässigt och innehållsmässigt – men befinner mig som gäst hos forskargruppen på Ryerson och får även möjlighet att gå någon kurs inom ramen för deras doktorandprogram Communication & Culture. Mestadels ska jag alltså arbeta med min egen avhandling men i en annan miljö, i en grupp med forskare som kan andra saker än mina kollegor hemma i Uppsala och dessutom på ett annat språk och i ett annat samhälle. Tanken är att jag ska få nya perspektiv, lära mig nya saker, bättra på min engelska men framför allt få tid att skriva. Att det belv just Ryerson berodde på att jag ville åka till ett ställe där det fanns en (eller flera) forskare som håller på med religion och massmedia ur ett liknande perspektiv som jag, och på en media/journalistikinstitution snarare än på en teologisk/religionsvetenskaplig. Jag hade tidigare träffat Joyce Smith på en konferens, och eftersom hon och Ryerson passade in väldigt väl på vad jag letade efter, ska hon nu vara min värd i Toronto.

Ryerson är för övrigt ett av Torontos yngsta universitet. Det ligger geografiskt ganska nära det äldre och kändare University of Toronto men har en ganska annorlunda karaktär. Ryerson var från början (1948) en teknisk högskola men byggdes så småningom ut med lärarutbildning och flera andra yrkesutbildningar. Sedan 1993 har man universitetsstatus och en stor bredd av utbildningar och forskning, men karaktären av en kombination mellan yrkesinriktning, entreprenörskap och samhällsengagemang finns kvar. Där finns t ex en känd handelshögskola (Ted Rogers School of Management) men också konstnärliga utbildningar, som dans, bildkonst, skådespelarutbildning och modedesign. Socialt arbete är också en specialitet. Ryerson har ca 28 000 studenter, lite färre än Uppsala alltså, men en helt annan karaktär vilket är en av de saker jag ser fram emot mycket. ent fysiskt består campus av ett antal kvarter betong- och glasbyggnader i centrala Toronto.

Jag ska inte fortsätta med hela Ryersons (eller Torontos) historia eller kultur här och nu, utan vill mest annonsera att den här bloggen antagligen kommer byta lite karaktär framöver. Säkert kommer det handla en hel del om politik, utbildning, forskning, religion och kultur även framöver, men alltså från min nya utsiktspunkt i Toronto. Det kommer säkert också bli mycket mer av vardags- och personligt bloggande eftersom jag antar att det här kommer vara ett sätt att hålla kontakt med vänner, familj och kollegor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,