Den kunskapsbaserade politiken kliver in i partiledningen

Håkan Juholt. Foto: Klas-Herman Lundgren

Håkans Juholts tal var efterlängtat av många tillsammans med mig, och det fanns mycket vi både ville och behövde höra. Och många av de sakerna kom också i talet. Efter ökenvandring, ängslighet och förvirring i månader kom nu ett tal med självförtroende, hög ambitionsnivå och en tydlig riktning. Det här är som att ge mat åt svultna kattungar, kommenterande en vän på sms.

Det finns redan hundratals kommentarer på nätet så jag tänker inte ge något referat av talet här. Men det finns några avsnitt och saker han tog upp som gör att det är roligare att vara sosse idag än på väldigt, väldigt länge.

För det första så verkar den kunskapsbaserade politiken klivit in i partiledningen. Juholt markerade av valförlusten 2010 främst berodde på en bristande samhällsanalys. Han bjöd in till ett bredare arbete och att vi måste ha ett konstant samtal, och inte bara med partimedlemmarna utan också med forskare och andra expert såväl som vanliga människor för att utveckla politiken. Han talade om vikten av högt i tak i partiet och om att våga debattera med varandra, och ta till oss ny kunskap och insikten om att vi verkar i en ny tid. Partiet är inget börsbolag med en VD utan en rörelse. Även om många med mig är lite besvikna över att Lena Sommestad inte valts till något uppdrag idag så verkar det som väldigt mycket av de idéer om politiken som hon har drivit och diskuterat på sin blogg under hösten och vintern nu har fått gehör i partiledningen. Det är en väldigt uppfriskande insikt.

I Monas Sahlins tal igår talade hon om behovet av en återuppväckt tilltro till politikens möjligheter. Jag uppfattade just det som ett av huvudtemana i Juholts tal. Han talade om de misslyckade marknadsprojekten och privatiseringar, om att vi är medborgare, inte kunder, om att vi måste våga se problemen med det fria skolvalet (utan att förbjuda alternativa huvudmän) och vinster i välfärden och klara av att ta ett politiskt grepp kring allt detta.

Just detta att se människor som medborgare och inte kunder, som växande och lärande fick sin början i det ovanliga greppet att inleda talet med kulturpolitik. För mig var det otroligt befriande – vi måste vara grundande i vår människosyn och vår övergripande bild av vad samhället ytterst är. Han talade om gemensamt ansvar, behovet av att göra saker tillsammans och ett samhälle där inte bara de allra flesta utan ALLA får del av utveckling och tillväxt.

Sen var det bra med talet om en pensionsuppgörelse med fackens centralorganisationer, ett löfte om att utrota barnfattigdomen och ett storskaligt kunskapslyft. Men de mer konkreta sakerna bygger på en vitaliserad partiorganisation och en tilltro till politikens möjligheter. Det verkar faktiskt vara möjligt – och det gör att det är särskilt roligt att vara sosse idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Missa inte Netrootsbloggarna: bl a Cecilia Dalman Eek, Röda bergetAnna Ardin, Fredrik Strömqvist,

Sahlins tal: vi behöver en nystart för tilltron till politikens möjligheter

Mona Sahlin höll sitt sista tal som partiledare

Mona Sahlin möttes av stående ovationer och började med att dissa välkomsthälsarnas (Veronica Palm och Mikael Damberg) sinne för humor. Vilket i och för sig var befogat efter deras krystade manusbundna välkomsthälsning som skulle påminna om melodifestivalen (eller grammis/guldbaggegalan, och var ungefär lika roligt).

Själva talet var på många sätt ganska traditionellt, på ett bra sätt. En lång sektion om internationell politik (där hon bland annat krävde att Sverige ska erkänna Palestina), en inskärpning av att kärnkraften måste avvecklas och en uppmaning till enighet i partiet (som jag återkommer till nedan).

Men viktigast var i mina ögon den del som handlade om att återuppta problemformuleringen i samhället. Genom att formulera saker som just samhällsproblem, inte individuella problem, som kräver gemensamma lösningar kan vi återta initiativet och framför allt öka tilltron till politiken och de politiska lösningarna. Det arbetet görs inte i en handvändning utan kräver rejäl analys och genomtänkt reflektion där vi använder såväl forskning som annan sakkunskap om både vilka som är problemen och vilka lösningar som är möjliga. Ett fösta steg är att trycka upp kriskommissionens rapport och se till att den verkligen blir  diskuterad runt om i partiet. Den verkar i och för sig ha spridits en del i elektronisk form, ganska många ombud i den efterföljande debatten refererade till kriskommissionens rapport. Men den håller för mer.

En annan viktig sak som Sahlin satte fingret på – och som också väckte mest applåder – var att hon manade till enighet i partiet. Det finns inga höger- och vänsterfalanger, sa hon, och att hon aldrig mer vill höra av sina partikamrater att de säger om varandra att de inte är riktiga socialdemokrater. Och det sista kan jag stämma in i. Det är enormt tröttsamt med folk som beskyller varandra för att inte vara riktiga sossar och även om det ofta sägs av människor som vill kunna kritisera så är det ett effektivt sätt att döda all konstruktiv diskussion. Det är motsatsen till ett förtroendefullt, konstruktivt och spänstigt samtalsklimat. Självklart finns det ideologiska och andra politiska spänningar i ett så stort och brett parti som socialdemokraterna men de kan inte reduceras till någon sorts enkel höger-vänster-skala. Det har pratats mycket på sistone om att prata med varandra istället för att rata om varandra. och det är ju bara att hålla med om.

Däremot är det viktigt att den här maningen till – och som jag uppfattar det längtan efter – enighet i partiet inte betyder locket på. Tvärtom, nu behöver vi låta tankar brytas och alla förslag och idéer på bordet. Och då måste man både få ifrågasätta sånt som varit och få säga emot varandra. Men enighet handlar om något mycket djupare än om att hålla tyst och hålla med. Det handlar tvärtom om lojalitet mot idéerna och rörelsen, om tilltro till att vi rör oss mot samma mål, om omsorg om varandra. Jag tror att vi kan ha enighet och frimodighet samtidigt. Utan det blir det svårt att bli det som kriskommissionen efterfrågade: Sveriges mest nyfikna, öppna och ödmjuka parti.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

A little less conversation, a little more action, please

Håkan Juholt. foto: Klas-Herman Lundgren

Det var en både högtidlig och uppsluppen stämning i den knökfulla kongresshallen när Håkan Juholt valdes till partiordförande idag. Och självklart, som på alla sådana här välregisserade tillställningar, finns det ett uttänkt soundtrack. När klubban föll och applåderna rasade spelades Håkans favorit Elvis: A little more conversation, a little more action, please.

Ett väldigt bra val med tanke på alla de viktiga utmaningar som ligger framför den nye partiledaren. Men aningen ironiskt, med tanke på att det nu följer två hela dagars kongress där i princip inga beslut ska fattas. Ganska mycket conversation den här helgen alltså. Vi får hoppas på a little more action på måndag. Please.

Bilden på Håkan Juholt är tagen av Klas-Herman Lundgren. Se fler av hans bilder från kongressen här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kongressen är igång

Det är knökfullt, finns dåligt internet, det är lång kö till kaffet och de flesta är på gott humör. ungefär som det brukar vara på såna här tillställningar. Har nu varit på kongressen ett par timmar, träffat vänner från Uppsala, från broderskapsrörelsen, studentförbundet, bloggare/twittrare och en del andra. dock tar det ju alltid mycket mer meck och tid än man tror så det har inte blivit så värst mycket bloggande än… men snart kommer en kommentar till Mona Sahlins avskedstal för ett par timmar sedan.

Mona Sahlins inledningstal på partikongressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kongressbloggare

Jag är ju som ni märkt en sporadisk bloggare numera. Dock ska jag återuppliva den här bloggen under helgen (eller delar av helgen i alla fall) då jag fått en plats som ackrediterad bloggare på partikongressen i helgen. Det ska bli väldigt spännande att vara med och lyssna, även om det riskerar att bli mer ”Ring P1 för socialdemokratiska kommunalråd” än skarpa politiska beslut.

Nu har vi ju också fått valberedningens förslag till nytt VU och kanske blir det fler förändringar i partistyrelsen också. jag återkommer med kommentarer om det innan helgen. Min största förhoppning när det gäller kongressdebatten är att den kommer utgå från kriskommissionens rapport snarare än de urvattnade kongresshandlingarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,