Frihet eller otrygghet? Doktoranderna kan hamna i kläm

I den långa rad av propositioner som regeringen förväntas lägga innan slutet på mars finns flera stycken som rör högskolesektorn. Den senaste veckan har det varit mest uppmärksamhet kring kvalitetsutvärderingssystemet där det råder en öppen konflikt mellan departementet och högskoleverket (läs mer tex hos TCO eller sfs, eller läs Anders Flodströms egen kritik mot regeringen). För oss doktorandengagerade är det dock en annan fråga som är minst lika intressant, nämligen om det kommer en proposition om självständiga lärosäten, som en slutpunkt på den långa autonomidiskussionen.

2008 avslutades den sk Autonomiutredningen då utredaren Daniel Tarschys lämnade betänkandet Självständiga lärosäten, där det föreslogs rätt stora förändringar i högskoleregleringen, bland annat en ny organisationsform där lärosätena skulle upphöra att vara myndigheter. Efter remissomgången dröjde det innan det hördes något nytt från departementet i frågan, men i januari i år kom en departementspromemoria som är något av en tummetott jämfört med de förslag som presenterades i utredningen. Inom studentrörelsen var många kritiska till de ursprungliga förslagen, framför allt för att rättssäkerheten inte garanteras när många av regleringarna försvinner och för att makten förflyttas till universitetsledningarna och rektor, snarare än till lärare, forskare och studenter.

I de förslag som kan förväntas baserat på departementspromemorian finns dock en del av de saker kvar som var problematiska i autonomiutredningens förlsag, även om det inte alls är lika långtgående. Ur doktorandsynpunkt finns framför allt ett stort problem: avskaffandet av fakultetsnämnderna i högskoleförordningen, och att det därmed inte framgår vilken instans som har myndighetsansvar för doktoranderna. Nu kommer säkerligen de flesta lärosäten behålla fakultetsnämnderna eller ha liknande beslutsorgan, men som förslaget ser ut fastslås det inte vem som har yttersta ansvaret för en rad frågor vad gäller doktoranderna. Det händer tyvärr inte alltför sällan att enskilda doktoradner hamnar i kläm eller att allt inte rullar på som det ska, och i dessa fall är det idag tydligt att fakulteten måste ta ansvar för situationen. Det är också fakutletsnämnden som har i uppgift att fatta beslut som drabbar doktoranden, t ex indragning av resurser. Men en vid tolkning av reglerna (som de kan utläsas ur det nuvarande förslaget) kan det bli doktorandens institution, forskargrupp eller kanske i värsta fall egna handledare som kan besluta om allt från opponent på disputationen till indragning av resurser – och det kan ju mycket väl vara en situation där handledaren är i högsta grad personligt berörd.

Nu behöver det ju inte bli konsekvensen. Men det är en mycket möjlig konsekvens, och det kan få oerhört stor betydelse för den enskilda doktorand som i så fall drabbas. Enda sättet att säkert undvika det, är att reglera de viktigaste sakerna i högskoleförordningen.

Risken är överhängande att de reformer som regeringen vill genomföra för att öka lärosätenas autonomi och ge mer frihet åt såväl studenter som forskning inte alls kommer leda till detta, utan till ekonomiska problem, studenter och doktorander som hamnar i kläm och lärosäten med mäktiga ledningar men ogenomskinlig beslutsstruktur. Snarast kontraproduktivt, med andra ord.

Läs också Martin Dacklings och Lars Abrahamssons debattartikel på det här temat och Uppsala studentkårs remissvar. Där belyses också en del av de frågor som drabbar grundutbildningsstudenter, som att en avreglering av vad kursplanerna ska innehålla riskerar ett helt motverka mobilitet mellan lärosäten, alltså att det blir svårt att byta högskola under studierna.

Läs även andra bloggares åsikter om utbildning, doktorander, forskning, automoni, högksolan, högskoleverket, studenter, politik

Att kämpa för de mest priviligierade

Det här var tänkt som ett 8 mars-inlägg. Sen gick hela dagen och plötsligt var klockan över midnatt. Men här kommer det ändå.

Folk ställer ibland frågan vad den viktigaste jämställdhetsfrågan, eller den viktigaste kvinnofrågan, är i vår tid. Jag tycker alltid det är väldigt svårt att svara på. För svaret på frågan är såklart beroende av vilken horisont man tittar från.

Globalt kanske svaret är kvinnors rätt till mödravård och reproduktiv hälsa, till sina kroppar och sexualitet, till skolgång och utbildning eller att äga och arbeta. I Sverige kanske rätt till heltid, delad föräldraförsäkring (som kommer ha många viktiga effekter på längre sikt), höjda kvinnolöner, satsningar på jobb i kvinnodominerade yrken.

I min närmaste horisont – akademin och forskningen – är frågorna lite annorlunda. Och det gör att jag ibland tvekar att tänka på dem som de viktigaste. I mitt uppdrag som ordförande för Uppsalas doktorander företräder jag ju på ett sätt en liten minoritet av de mest privilegierade, inte bara i världen utan i vårt land. Få får möjligheten till forskarutbildning, bara ett par procent av befolkningen, och de flesta som kommit så långt har goda möjligheter till ett bra liv och karriär framöver. är det verkligen värt besväret att arbeta för doktoranderna och för jämställdhetsfrågor (bland annat) inom akademin när det finns så många andra?

Mitt svar på frågan är ja. I alla fall så länge vi inte tappar proportionerna. Dels därför att det faktiskt finns ett antal jämställdhetsfrågor som är akuta inom akademin. Ingen vet riktigt hur utbredda de sexuella trakasserierna är – inte för att de inte är mätbara utan för ingen som har makt att göra något åt det verkar vilja veta, fastän nästan alla kvinnor inom akademin känner till fall. Lika många kvinnor som män påbörjar forskarutbildning, men efter doktorsexamen (om de tar ut den) försvinner betydligt fler kvinnor än män från universiteten pga dåliga arbetsvillkor, svårigheten att få forskningspengar och stängda nätverk. På professorsstolarna ökar andelen kvinnor med snigelfart och alltjämt ser vi hur i alla möjliga sammanhang, från grundkursernas litteraturlistor till utmärkelser och priser, hur kvinnorna knappt syns och i så fall lyfts fram som undantag. Så trots att vi akademikerkvinnor på vissa sätt är en privilegierad elit finns det centrala jämställdhets- och feministiska frågor att driva. Inte minst för att se till att kunskapen finns och vidareutvecklas för att kunna driva feministiskt arbete inom andra sfärer.

Men det gäller som sagt så länge vi inte tappar proportionerna. Så länge vi inte glömmer att ens grundläggande skolgång inte är en självklarhet för alla flickor och kvinnor i världen. Så länge vi inte glömmer att utbildning är ett mäktigt vapen för jämlikhet och utveckling som måste spridas till fler. Så länge vi inte glömmer att vi kvinnor som trots allt har fått stora möjligheter har ett stort ansvar för att arbeta för möjlighet och frihet också för våra systrar utanför akademin.

Marika visar behovet av kunskap i politiken

De senaste veckorna har Marika Lindgren ?sbrink med bloggen Storstad klivit fram som en av de skarpaste s-bloggarna med sina inl?gg framf?r allt baserade p? SCB-statistik och ekonomisk forskning som granskar argument i den politiska debatten. Med f?rv?nansv?rt enkla medel som borde vara tillg?ngliga f?r de flesta politiska och ekonomiska journalister g?r hon slarvsylta av argumenten f?r s?v?l avdrag f?r hush?llsn?ra tj?nster som id?en om h?gerns ekonomiska cred. Det ?r inte bara roligt f?r att Marika liksom jag har ett f?rflutet i studentklubben Laboremus d?r jag l?rde k?nna henne som en engagerad och skarp politiker, utan ocks? f?r att hennes bloggande visar p? det skriande behovet av mer (vetenskaplig) kunskap i politiken och debatten.

Nu vill jag inte underskatta Marikas pedagogiska f?rm?ga och slagkraftiga argumenterande: de ?r en viktig faktor i hennes uppskattade bloggposter. Men vad som ?r mest sl?ende i hennes ekonomiska och statistiska granskningar ?r inte att de ?r s? matematiskt eller metodm?ssigt avancerade, utan att ingen annan g?r dem. Den som kan g?ra enkla k?rningar p? samband eller l?sa tabeller i SCB:s offentliga statistik, den som kan s?ka efter artiklar i en vetenskaplig databas (vilket man ofta f?r l?ra sig p? a-kurser) eller kan grunderna i kvantitativa metoder skulle rent kunskapsm?ssigt klara av att hitta de siffror och argument som Marika lyfter fram. Det borde alla med en samh?llsvetenskaplig examen klara av – vilket de flesta politiska journalister borde ha, liksom de flesta politiska tj?nstem?n. ?nd? g?rs det osannolikt s?llan. Beror det p? att de politiska journalisterna ?r lata, inte klarade av metodkurserna, inte har tillr?ckligt med arbetstid f?r att g?ra ordentlig research eller helt enkelt inte ?r intresserade av att granska siffrorna? Jag vet inte, men oroande ?r det. Likas? oroande att de politiska tj?nstem?nnen (och politiska f?retr?darna – men de kan s?klart inte alla f?ruts?ttas vara akademiskt utbildade samh?llsvetare) i s? l?g grad granskar varandras siffror. De r?dgr?na beh?ver fler, inte f?rre utbildade nationalekonomer, statistiker och sociologer – och helst s?dana som faktiskt avslutat sin examen och inte rekryterats p? halva v?gen.

Uppfattningarna att man kan bevisa vad som helst med statistik, att det viktigaste ?r att spinna f?rslagen i r?tt riktigt eller hitta catch phrases som g?r hem ?r livsfarliga f?r den som inte bara vill vinna ett val utan faktiskt p?verka samh?llet. Vi beh?ver absolut ledare som talar s? m?nniskor f?rst?r, en ber?ttelse om vart vi ?r p? v?g och vilket samh?lle vi vill ha och bra v?gar att kommunicera och p?verka. Men n?r vi v?l vunnit valet m?ste vi ocks? veta vilka insatser som ger effekt, vad v?r politik har lett till och vad man kan f?rv?nta sig av olika reformer och hur befolkningen och deras villkor ser ut bortanf?r innerstadsjournalisternas blickf?ng. F?r det beh?ver vi vetenskaplig kunskap, m?nniskor som tr?nats i att anv?nda dessa verktyg och tilltro till att vi ibland faktiskt kan l?ta fakta sparka.

P.s. vi ?r trots allt r?tt m?nga som vill att vetenskapen och politiken ska bli b?ttre p? att prata med varandra. En del av oss kommer tr?ffas i Stockholm p? konferens med Arbetarr?relsens forskarn?tverk p? temat J?mlikhet och oj?mlikhet. D? kommer bl a Richard Wilkinson, en av f?rfattarna till den uppm?rksammade J?mlikhetsanden. L?s mer hos AFN eller p? facebook-eventet.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Debatten om muslimsk arvsr?tt del 1 – akademisk frihet

I fredags disputerade juristen Mosa Sayed p? en avhandling om islamisk arvsr?tt vid Uppsala universitet, n?got som v?ckt en del uppm?rksamhet inte minst p? grund av kritiken fr?n Dilsa Demirbag Sten i SvD i fredags. Demirbag Stens kritik f?ljer ungef?r de linjer man kan f?rv?nta sig, kritik av dels den m?ngkulturalistiska utg?ngspunkten, dels att islam (och, uppfattar jag det som, religioni allm?nhet) inte b?r f? utrymme eller s?rbehandling i det svenska r?ttsv?sendet. I grunden uppfattar jag denna artikel i linje med hennes ofta ?terkommande debattinl?gg med en sn?vt v?sterl?ndsk sekularism i grunden, uppfattningen att religion ?r helt en privatsak, helt upp tillindividen att v?lja somb?r h?llas borta fr?n allt offentligt liv. Denna grundsyn bem?ttes av min doktorandkollega Joel Halldorf p? samma debattsida idag.

Det jag tycker ?r intressant i detta ?r framf?r allt tv? saker: synen p? religion i det gemensamma/offentliga livet i Sverige, dels fr?gan om forskningens frihet och universitetens uppgift. Jag har inte l?st Sayeds avhandling och t?nker inte f?rsvara hans ?sikter eller slutsatser (?ven om jag misst?nker att jag skulle uppfatta dem annorlunda ?n Demirbag Sten och hennes p?hejare i kommentarsf?ltet) men jag vill g?rna f?rsvara hans r?tt att uttrycka dem. Och jag vill g?rna diskutera synen p? religion och vad det sekul?ra samh?llet ?r och b?r vara.

Mest skr?mmande tycker jag synen p? forskning som kommer fram, framf?r allt hos de efterf?ljande kommentarerna. Ryggm?rgsreflexen hos massa m?nniskor ?r att ifr?gas?tta universitetets legitimitet p? grund av en avhandling somde med all s?kerhet inte l?st och knappast skulle kunna kunna bed?ma den vetenskapliga kvaliteten p?. (Att Demirbag Sten har l?st avhandlingen betvivlar jag inte, jag syftar p? ?vriga debattanter). Att h?vda att man i juridiskt arbete inte skulle f? ifr?gas?tta grundlagen eller andra principer inneb?r en grav inskr?kning av den Akademiska friheten, och en missuppfattning av den juridiska forskningens roll. R?ttsvetenskap handlar inte om att f?lla domslut, att g?ra tolkningar av g?llande lag som en domstol g?r. Sj?lvklart ska man kunna diskutera och ifr?gas?tta slutsatser av forskning eller kritisera metod osv, men att vilja f?rbjuda eller ifr?gas?tta viss forskning som s?dan ?rn?got helt annat. Och jag misst?nker att det inte ?r n?n slump att det ?r just islam som v?cker s? starka ?sikter. Annars brukar det bara vara genusforskning som brukar f? kommentarsf?lten (och en och annan debatt?r) att ropa p? forskningsf?rbud.

G?llande synen p? religion s? ?terkommer jag till det i ett eget inl?gg.

En mer nyanserad kritik av Sayed finns hos Andreas Johansson Hein?.
Uuppdaterad 2010-02-06: efter att ha lagt upp inl?gget ig?r via telefonen har jag nu fixat till l?nkarna mm.

Jag vill ocks? p?peka att jag inte till?ter n?gra trakasserier eller olagligheter i kommentarerna p? min blogg. i det ing?r f?rtal. Den som har saklig kritik eller vill diskutera sakfr?gor ?r varmt v?lkommen, den som vill g?ra grundl?sa anklagelser om terrorism f?r g?ra det p? sin egen blogg.
L?s ?ven andra bloggares ?sikter om , , , , , , ,

V?ga ta hj?lp av forskarna – veckans ledare

Jag har skrivit veckans ledare i Tidningen Broderskap, om behovet av att ge plats f?r de intellektuella i politiken. Detta med anledning av konferensen som Arbetarr?relsens forskarn?tverk h?ll i helgen.

L?s hela texten h?r.

L?s ?ven andra bloggares ?sikter om , , , , , ,

Hur styr man egentligen?

F?rra ?ret initierades Arbetarr?relsens Forskarn?tverk och hade sin f?rsta vetenskapliga konferens. ?rets konferens g?r av stapeln 8-9 maj i Stockholm och i ?r ?r temat Politiskt styre och folkstyre i v?r tid. Hur skapar vi hållbara styrmodeller för att hantera finans- och klimatkriserna?

All info om den sp?nnande konferensen – d?r det ocks? g?r att presentera papers i en rad omr?den (?ven s?dana som inte direkt relaterar till temat) – finns p? forskarn?tverkets hemsida. Vill du g?ra en presentation, anm?l dig senast 25 april. Du kan ocks? l?sa mer p? Facebook. Det ?r dessutom alldeles gratis!

Andra bloggar om: , , , ,

Stor forskningssatsning p? religion som samh?llsfaktor

Ig?r tillk?nnagav Vetenskapsr?det vilka 20 s?rskilt starka forskningsmilj?er i Sverige som tilldelats sk Linn?st?d. Det ?r stora anslag, 5-10 miljoner ?rligen ?ver upp till 10 ?rs tid f?r forskningssatsningar inom olika omr?den. Och f?rutom att det alltid ?r kul n?r det delas ut mycket pengar det forskning, s? ?r det extra roligt att ett av dessa omr?den ?r p? mitt forskningscentrum! Ans?kan Religion som samh?llsfaktor ? aktuella utmaningar f?r demokrati och r?ttssamh?lle/The Impact of Religion: Challenges for Society, Law and Democracy var allts? en av dem som beviljades st?d – och nu inr?ttas ett sk Centre of Excellence med forskare fr?n framf?r allt teologiska och juridiska fakulteterna som i fem olika teman ska forska kring religionens p?verkan p? samh?llet. Och i ett av dessa teman (om samspelet mellan samh?llsf?r?ndring och religi?s f?r?ndring) ska min kommande avhandling ing?. Huvuds?kande ?r min professor Anders B?ckstr?m och f?r Juridiska fakulteten ?r dekan Maarit J?nter? Jareborg ansvarig.

F?rutom att det s?klart k?nns supersp?nnande att f? ing? i en s?dan h?r forskningssatsning s? k?nns det framf?r allt j?tteroligt att Vetenskapsr?det vill satsa p? forskning kring religionens samh?llsrelevans. M?nga religionsvetare har k?nt av ett ?kande intresse, och fr?gor kring religion och politik, religion i offentligheten och religionsfr?gor i samband med lagstiftning – inte minst familjer?tt – ?r aktuella och br?nnande. Att det nu ges m?jlighet att ta ett stort samlat tv?rvetenskaplig grepp kring dessa tror jag kan intressera fler ?n bara de redan engagerade religionsforskarna.

Mer om Impact of religion kan man l?sa i ans?kan som finns i sin helhet h?r (pdf p? engelska) eller den svenska popul?rvetenskapliga sammanfattningen h?r (pdf).

Uppdatering: Kyrkans tidning skriver om projektet.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,