Rapport om mediebilden av muslimer

Det har kommit frågor om en forskningsrapport jag har skrivit. Jag har förutom att skriva en replik i Expressen till en kritisk ledarkrönika, gjort en intervju med Sveriges radio (sänds i Medierna i P1 lördag 25/7), men de närmaste veckorna ska jag ägna mig åt privata åtaganden så jag kommer inte att göra fler intervjuer eller skriva artiklar. Tänkte därmed skriva en text här med lite bakgrund och reflektioner.

Under vintern och våren jobbade jag med en analys av representationer av islam och muslimer i svenska medier på uppdrag av Diskrimineringsombudsmannen. Det resulterade i rapporten Representationer, stereotyper och nyhetsvärdering som publicerades på DO:s webb i början på juli och kommer i tryckt version i höst. Det var ett litet begränsat uppdrag, som jag och Centrum för forskning om religion och samhälle fick efter en offentlig upphandling i höstas. Analysen är gjord i två delar: dels är det en innehållsanalys, alltså textanalys, av ett urval tidningar och etermedier under en period hösten 2014 på artiklar som nämner islam och muslimer; dels är det intervjuer med några redaktörer från de medier som undersökts.

Resultaten av innehållsanalysen är ungefär vad som kunde förväntas utifrån tidigare svensk och internationell forskning. Den största gruppen artiklar är korta utrikesnyheter om säkerhet, terror och militära insatser där religion används som en gruppmarkör, och där få individer skildras. Ju längre artiklarna är, deto mer nyanserade bilder ges generellt. De artiklar som rör muslimer i Sverige rör också en större bredd av ämnen och skildrar fler individer, men som helhet rör en massiv majoritet av artiklarna ämnen som berör, våld, islamofobi, hot och spänningar i samhället. Även de artiklar som har som vinkel att ifrågasätta de stereotypa och negativa bilderna tar oftast sin utgångspunkt i dem, och riskerar därmed att befästa dem. Denna negativa helhetsbild är ett resultat av just den sammantagna bilden – de allra flesta artiklarna i materialet är helt i enlighet med de pressetiska reglerna och journalistiskt motiverade. Det är inte varje enskild publicering som nödvändigtvis är stereotyp, utan helheten blir ensidig när vissa ämnen är så totalt dominerande.

Intervjuerna med redaktörerna visade att de alla tyckte att frågan om representationer av minoriteter i allmänhet, och även muslimer, är en viktig fråga. De allra flesta tyckte att den nuvarande situationen är problematisk, och jobbar mer eller mindre aktivt med det. Det de lyfte fram var behovet av mer mångfald på redaktionerna, bättre källor och kontakter bland muslimska organisationer i Sverige men också vikten av att ha med människor med muslimsk bakgrund i andra sammanhang än där de talar i egenskap av muslimer.

Ett av de resultat jag tyckte var intressantast, var nyhetsvärderingens betydelse. I innehållsanalysen framkom att det var vissa typer av nyheter som var ofta återkommande och vissa vinklar, och redaktörerna betonade också att nyhetsvärderingen alltid är det avgörande för vad de skriver om och med vilken vinkel. I rapporten diskuterar jag utifrån medieforskaren Håkan Hvitfelts nyhetskriterier, där förutom närhet, att något är sensationellt eller rör elitpersoner, också ett kriterium är att det är en enskild händelse som passar in i en redan pågående nyhetshändelse eller större berättelse. Detta gynnar vissa typer av nyheter, som bekräftar en redan etablerad bild, vilket jag menar kan ha en befästande effekt på stereotyper. Det vore en intressant ingång för vidare forskning, att se på hur nyhetsvärdering i sig påverkar stereotyper och om det finns andra sätt för redaktioner att jobba med mångfald utanför de redan etablerade metoderna.

En annan intressant punkt är den som jag refererade från redaktörerna ovan, om muslimer (eller människor som uppfattas som muslimer) som syns i medierna utan att beskrivas som muslimer, i helt andra egenskaper. Det var också något jag själv diskuterar i utgångspunkten i rapporten – vilket i hög grad är en metodfråga som jag vill fördjupa mig något i.

När man jobbar med innehållsanalys med hjälp av sökord, uppstår alltid frågan om vad dessa ord fångar in och inte. Man vill ha sökord som fångar in allt man vill hitta men inget annat – och det går aldrig att få till hundraprocentigt. Att arbeta med sökord innebär att man i valet av sökord definierar vad man letar efter – det har fördelar eftersom det är snabbt och enkelt vilket innebär att man kan bearbeta väldigt stora mängder text, men innebär också en begränsning. I det här fallet innebär det att välja ord som används för att markera islam/muslimer i nyhetstext, för att sedan se vad dessa artiklar innehåller, hur personer och grupper beskrivs, vilka teman som behandlas, vilket språk som används etc. Detta är en väldigt etablerad och vanlig metod i medieanalys. Nackdelen med den är begränsningen som görs i urvalet.

Alternativet till att använda sökord, är att välja ett material utifrån andra kriterier (t ex ett slumpvis antal artiklar, en viss tidning, någon annan text) och sedan med hjälp av antingen kvantitativ kodning eller kvalitativ textanalys analysera hur det man vill studera skildras eller representeras. Då görs också ett urval, men på ett annat sätt. Fördelen med det är att man inte i sökorden definierar vad man letar efter, vilket är skälet till att jag valde en sådan metod i arbetet med min doktorsavhandling. Nackdelen är att det antingen blir väldigt arbetskrävande (bara materialinsamlingen för min avhandling tog ungefär lika lång tid som hela den här studien tog) eller innebär att man måste arbeta med ett mycket begränsat material, vilket gör generaliserbarheten mycket begränsad. Och även med en sådan metod görs ett urval i vilket material som studeras.

Om man i en sådan här studie hade velat titta på hur muslimer skildras utan att markeras som muslimer – vilket vore en väldigt intressant studie – hade man antingen manuellt behövt gå igenom oerhörda mängder material för att leta efter artiklar som skildrar muslimer utan att använda något av de ord som oftast signalerar islam/muslimer, alternativt arbeta med ett mycket begränsat material. Man hade också behövt utarbeta kriterier för när någon skildras som muslim utan att det skrivs – beror det på namn? utseende på eventuell bild? Ursprung? Allt det här skulle vara möjligt att diskutera, men är på inget sätt oproblematiskt, och skulle öppna upp för andra diskussioner om reabilitet. I vilket fall är det inget som enkelt låter sig göras i en kvantitativ begränsad studie.

Eftersom sökorden är centrala i materialurvalet för en sådan här studie, är självklart valet av vilka sökord som används också centralt. Man vill ha sökord som fångar allt man vill hitta och så lite som möjligt annat. En bra utgångspunkt är då att använda sökord som tidigare använts i forskning, vilket är vad jag gjorde här: sökorden baserar sig på vad som använts i Lövheim & Lindermans VR-projekt om religion i ledartexter samt den nordiska NOREL-studien. Det finns stora fördelar med att använda sökord som använts i tidigare forskning: dels eftersom det innebär att resultaten kan jämföras, dels eftersom det innebär att sökorden testats och när man gör större studier prövar man ofta olika sökord, och man märker när ord inte ger de resultat man tänkt (vilket alltså inte innebär att man väljer bort på godtycke, utan att orden används eller syftar på andra saker än man såg för sig när de valdes). Ett illustrativt exempel från Lövheim och Lindermans projekt är att ett sökord de använde för att hitta texter om religion var bön*, ett ord som till synes självklart signalerar religiös aktivitet. Det gav massor med träffar – vara de flesta handlade om bönder och bönor, eftersom ordet var trunkerat. Genom att använda sökorden, testa, vidareutveckla och justera, får man bättre och bättre verktyg, även om de aldrig blir hundraprocentiga. När man sedan arbetar med texterna, hittar man eventuellt ocskå andra ord, som vid nya sökningar kan ge en mer precis inringning av det fenomen eller material man vill studera. Sökorden är inte en objektiv definition av vad något (i det här fallet islam/muslimer) “egentligen” är, utan vilka ord som används i den typer av text man jobbar med för att beskriva, signalera eller markera det fenomen man vill studera.

Jag använde alltså en rad sökord som använts tidigare och testats. Sökord som i några fall var “neutrala” som muslim, islam*, moské, i några fall oftare används värdeladdade i svenska medier, som burka och jihad*. Att dessa är med handlar inte om min eller någon annans syn på att jihad skulle vara det som definierar islam i någon annan bemärkelse, än att det är ett ord som ofta används i nyhetstext för att beskriva personer och grupper i olika konflikter eller säkerhetspolitiska nyheter. Att inte ta med jihad/jihadist i en studie av hur muslimer/islam sskildras skulle innebära att en rad artiklar som definierar aktörer som muslimer inte skulle komma med. Syftet med sökorden är att få just en så bred bild som möjligt, men som ändå är så avgränsad att inte irrelevanta texter kommer med.

I just den här studien var det också så att sökorden valdes i samråd med uppdragsgivaren. Förutom de sökord jag tagit fram baserade på tidigare forskning, ville uppdragsgruppen på DO också ha med ett par ytterligare ord, baserade på deras arbete och vad de menade var viktiga aspekter att få med, utifrån deras bild av vad som skrivs som kan vara stigmatiserande för muslimer. Då kom även sökorder heder* med, även om det dels inte var testat i tidigare forskning, dels inte kan sägas vara ett ord som definierar islam eller uteslutande används om muslimer. Uppdragsgivaren menade att det ändå används på ett sådant sätt att det av läsare uppfattas handla om muslimer, och ville se vad resultatet blev. Ordet kom med. Det visade sig ge väldigt många träffar, men nästan inga som handlade om det som var tanken med det, nämligen att fånga in artiklar om hedersvåld, hederskultir, hedersmord, etc. De allra flesta träffarna rörde hedersdoktororer, hederspris och hedersam etc. Dessa sållades bort och kvar var ett fåtal notiser. De finns med i studien men kan inte sägas påverka helheten i resultatet – möjligen hade antalet artiklar där kvinnor nämns varit ännu lägre. Min syn som forskare är att det är ett ganska trubbigt sökord och att det nog inte bör användas i sådana här studier framöver, att det i så fall är bättre att  studera diskursen kring heder separat och inte använda det som sökord i det här sammanhanget. Att ha prövat nya sökord och kommit fram till att de inte är bra, är inte nödvändigtvis ett misslyckande utan tvärtom en viktig del av forskningsprocessen.

En liten studie som denna – motsvarande fyra månaders heltidsarbete totalt för en person – kan aldrig besvara alla frågor eller ge en total objektiv bild av sanningen. Det kan för övrigt inte en stor studie heller (samhällsvetenskaplig forskning gör inte det), men en större studie hade kunnat ta in fler aspekter, jobbat mer kvalitativt med ett större mateiral och även studerat läsarnas tolkningar. Det finns dock hög sannolikhet att forskningsintresset för de här frågorna är stort och kan fortsätta. Att den här studien är begränsad, betyder dock inte att resultaten är ogiltiga, värdelösa eller inte säger något alls. Det faktum att resultaten går i linje med tidigare forskning ökar trovärdigheten. Att den delvis tar upp perspektiv som inte studerats så mycket, som redaktörernas reflektioner och diskussionen om nyhetskriteriernas betydelse för reproduceringen av stereotyper, tyckte jag själv var intressantast och det kommer jag eventuellt skriva mer om i vetenskapliga sammanhang. Forskningen rör sig framåt på detta sätt – olika små och stora studier bekräftar vissa tidigare resultat och ifrågasätter andra, bygger vidare på metoder och testar nya, ställer frågor som någon annan sedan tar vidare eller ställer på ett nytt sätt.

Jag upplever det som lite av en krock mellan olika sätt att skriva och arbeta, det vetenskapliga och det journalistiska (och framför allt åsiktsjournalistikens), som möts och blir extra tydligt när det som studeras vetenskapligt är journalistiken. I Forssbergs arga ledarkrönika beskriver han hur jag bedömer olika publiceringar och hur han tänker sig att journalister borde skriva för att godkännas av mig. Det är – förutom en något ohederlig debatteknik – en missuppfattning av vad en vetenskaplig medieanalys är. När jag analyserar och diskuterar helhetsbilder och effekter av hur den totala rapporteringen ser ut, så är inte det en utvärdering av enskilda publiceringar. När jag belyser vad som blir effekten av den massiva bevakningen av IS betyder inte det att jag inte tycker att medier borde skriva om det. Att ta exemplet Malala för att visa på tendensen att muslimska kvinnor i texter ofta skildras i kontrast mot andra (manliga) muslimer och därmed förstärker stereotyper, betyder inte att jag tycker att de inte borde skriva så eller att Malala inte är en otroligt imponerande person som jag beundrar. Det gör jag. Men uppgiften i en medieanalys är inte att tycka, utan utifrån vetenskapliga metoder och teorier analysera de mönster som språk och bilder ger utöver den direkta betydelsen. Dessa övergripande mönster ger kunskap om medierna, samhället och de tankesätt och maktordningar som finns där.

Det kan aldrig vara medieforskningens uppgift (eller DO:s, i det här fallet) att i detalj föreskriva hur medier borde rapprotera, skriva och arbeta. Vi kan analysera, visa på tendenser, lyfta blicken. Däremot finns också i den här rapporten, framför allt i intervjuerna med redaktörerna, utgångspunkter för diskussion inom redaktioner och medier för om frågan om representation av minoriteter i allmänhet och muslimer i synnerhet, vad problemen är och hur det kan arbetas vidare med. kan jag och andra forskare bidra i det samtalet gör vi gärna det, men det är i slutändan en fråga för medierna själva.

2 reaktion på “Rapport om mediebilden av muslimer

  1. Borde det inte vara ganska ointressant vid nyhetsrapportering kring enskilda personer att ange om vederbörande är muslim eller inte? Såvida det inte finns någon direkt koppling mellan innehållet och en viss trosuppfattning brukar väl inte svensk media ange ifall vederbörande är t.ex. kristen, muslim, jude, ateist eller satanist. Stereotyperna handlar väl i så fall att man gör egendomliga sådana kopplingar.

    När det gäller IS så är det inte konstigt om vi sekulariserade svenskar har svårt och förstå skillnaden mellan islamister och muslimer. Vi vet att det finns kristna fundamentalister som t.ex. Livets Ord och liknande men när dessa presenteras i media så beskrivs dessa med epitetet “kristna” trots att de avviker nämnvärt från medelsvensson. När muslimer läser detta får de säkert också en felaktig uppfattning att dessa kristna fundamentalister skulle utgöra någon form av svensk religiös norm vilket är långt från verkligheten.

  2. Min poäng är inte att man borde skriva ut varje gång någon är muslim (eller kristen eller någon annan religion). Poängen är att eftersom religion används som en markör för olika grupper i konfliktsituationer, blir det en ensidig sammankoppling mellan religion och konflikt, och framför allt mellan islam/muslimer och våld och problem, när man ser till nyhetsflödet som helhet.
    Överhuvudtaget är inte min ansats i rapporten att tala om hur medierna borde skriva, utan att ge en bild av hur skildringen av muslimer och islam i nyhetsflödet ser ut. Att det i hög grad domineras av våld och krig beror såklart i hög grad på vad som händer i världen – men hur detta skildras, och vad som inte skildras, är det intressant att titta på utöver enskilda publiceringar.

Kommentarer inaktiverade.