Reinfeldts testballong om höjd pensionsålder och att människor kanske borde tänka sig att jobba till 75 har av förklarliga skäl retat upp folk. Samtidigt ligger det väl något i att medellivslängden ökat dramatiskt de senaste 50 åren utan att pensionsåldern ökat? Vi utbildar ju oss också längre, då är det väl rimligt att vi arbetar längre också?
Det är absolut rimliga argument, om det inte vore för att arbetslivet och pensionen är en synnerligen orättvis historia. I de förment lika och allmänna reglerna om pensionsålder och pensionsuttag döljer sig enormt stora skillnader framför allt baserade på klass och utbildningsnivå. Senaste dagarna har ett diagram föreställande den ökade medellivslängden cirkulerat på facebook. Jag tycker de här diagrammen är minst lika relevanta (från SCB).
Återstående medellivslängd vid 30 års ålder för kvinnor och män efter utbildningsnivå 2000–2010
Tabellen visar alltså återstående medellivslängd vid 30 års ålder, och som vi ser skiljer cirka 5 år i medellivslängd mellan högutbildade och lågutbildade män och nästan lika mycket bland kvinnorna. Skillnaderna har ökat, och sista åren syns till och med en minskning i medellivslängd bland de lågutbildade.
Det finns också regionala skillnader, och det blir ännu tydligare nedbrutet på kommuner eller bostadsområden – de ökade klyftorna i Sverige syns i medellivslängden. (Marika Lindgren Åsbrink har skrivit bra om detta, bla här och här)
Det är också ett misstag att hävda att pensionsåldern i Sverige är 65 eller möjligen 67 för alla. Som Daniel Swedin skriver om i Aftonbladet, är nämligen den reella pensionsåldern 64 år, och för LO-anslutna mellan 60 och 62.
Reglerna ser ju i princip ut så, att om man väljer att gå i pension före 65 får man mindre pension, medan den som jobbar några år till får högre pension (och dessutom lägre skatt och inga arbetsgivaravgifter), så att det är upp till var och en att kalkylera hur länge man vill jobba och vad det är värt för en själv att gå i pension, och för att uppmuntra till att stanna i arbetskraften längre. Men problemet är ju att det inte något lika och rättvist val i realiteten.
Den som är utsliten i kroppen efter ett långt arbetsliv (som kanske började vid 16 års ålder, eller i alla fall 19) vid drygt 60 års ålder får alltså klart sämre pension än prognosen, särskilt om hen blir sjukskriven eller sjukpensionerad under några år innan ålderspension. Kvinnor får dessutom mycket sällan denna utslitning klassad som arbetsskada, eftersom det inte brukar kunna fastställas om hon slitit ut sig på jobbet eller i hemmet. Samtidigt kan många akademiker som började jobba nångång mellan 25 och 30 års ålder utan problem jobba på till 70, och därmed inte bara klara sig betydligt bättre åren mellan 60 och 70 utan dessutom i resterande tid i livet (vilket statistiskt alltså är ca 5 år längre).
Den absolut viktigaste insatsen för att öka antalet arbetade timmar och stärka pensionssystemet, måste vara att förbättra arbetsmiljön och villkoren i arbetslivet så att den reella pensionsåldern går upp till 65. Se till att människor orkar jobba, fysiskt och psykiskt, och minimera risken för skador och olyckor.
Om man sedan (när pensionsåldern verkligen är 65) ska börja diskutera ökad arbetstid eller höjd pensionsålder, måste det ske i relation till de stora skillnaderna i medellivslängd och arbetad tid. Det är helt orimligt att den flexibilitet och valfrihet som ska finnas i systemet idag, i realiteten bara är en valmöjlighet för högutbildade och redan privilegierade grupper på arbetsmarknaden, men blir som ett straff för de redan mest utsatta på arbetsmarknaden. Kan man tänka sig en differentierad pensionsålder beroende på utbildningsnivå eller yrke? Även om det är svårt att genomföra behöver vi se pensionsåldern som en jämlikhetsfråga. Låt gärna den som kan och vill jobba längre, men inte i ett system som innebär direkt eller indirekt ekonomisk bestraffning av de som slitit ut sina kroppar i arbetslivet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, pension, 75 år, medellivslängd, jämlikhet, arbetsmiljö, klass, arbetsmarknad, pensionsålder. Andra s-bloggar om pensionsåldern: Parkstugan, Martin Moberg, Röda berget.
Pingback: Om 75:or och depressionspolitik « Parkstugan
Elefanten i rummet heter ju dock ”kn”. Den socialgrupp bland mnnen som klarar sig lngst lever bara marginellt lngre n den socialgrupp bland kvinnorna som klarar sig smst.
I vrigt hller jag med dig.
Mycket bra inlgg.
Tack Marta, skarpt och klokt. Jag hoppas att du har det bra i exilen!
Tack! Jag har det bra, upptcker staden och jobbar p med forskningen. Det brjar s smtt bli vardag hr nu…
fin post!
men ju hgre pensionslder desto mindre extraorimligt blir det vl? ass, om vi frvntas jobba s lnge vi r friska, s r det fortfarande orttvist att fattiga lever frre r. men om vi har ett oknt antal r efter 65 som samhllet frsrjer oss _oavsett_hlsa_ s blir det ju extra mnga lyxr fr rika. betald ledighet kan frdelas p stt som r rttvisare, hlsosammare och produktivare. istllet tycker jag vi borde ta ut vr arbetstidsfrkortning (som ju bibehllen pensionslder r) som extra semester eller kortare arbetstid, alternativt ngon variant p temat, som kortare arbetstid fr anstllda inom offentlig sektor eller mjligen extra semesterveckor fr frldrar.
kram!
Petra: i princip ja, absolut. Men som systemet r idag s r det ju bara folk som redan r vlmende som klarar detta. Om vi hjer pensionsldern rakt av fr alla utan att minska arbetstiden, frbttra arbetsmiljn, strka mjligheterna att f utslitningsskador klassade som arbetsskador etc s blir det ju fler r som de utslitna fr ”skylla sig sjlva” om de gr i pension tidigare. S min pong r egentligen att vi borde gna mer politisk kraft och pengar t att tgrda orttvisorna i arbetslivet och minska ojmlikheten, (vilket dessutom sannolikt kommer innebra fler arbetade timmar och minskade kostnader fr vrd frutom minskat mnskligt lidande) innan vi pratar om allmnt hjd pensionslder som riskerar att bli ytterligare dold bestraffning fr dem som inte orkar.
kram!
Bra inlgg! Det jag blir nyfiken p, r om utbildningsniv i SCB:s statistik bara r en proxy fr vad man jobbar med, eller om ven tv personer som har likadana jobb, men ptagligt olika utbildningsniv, frvntas leva olika lnge, allt annat lika?
Jag tycker att hans id r lsningen p vrt land!
En enkel och fullt rimlig reform r att gra pensionen lika fr ALLA, oavsett om de tvingas g i pension vid 60 eller glatt jobbar vidare till 80, oavsett om man i arbetslivet haft hga inkomster, lga eller nst intill obefintliga.
Som systemet ser ut i dag s ska den som haft ett tufft slitsamt arbetsliv och drfr behver g i tidig pension bestraffas genom att f mycket lgre pension n en person frn vre medelklassen som haft ett skonsamt och hlsosamt liv och som tjnat gott om pengar och klarat av att arbeta fram till 75.
Alla mnniskor r lika mycket vrde och pensionen borde vara lika bra fr alla gamla. D behver vi heller inte reglera nr ngon ska g i pension, de som har ett bra jobb de trivs med kan jobba vidare och f ln nda in i graven. Men den som inte klarar av att jobba mer ska inte lida fr det eller knna ngon press att jobba fast man inte klarar av det. Detta vore sann valfrihet fr gamla. Jobba om man vill, men det r inget mste.
Finns det ngot argument emot? Och d menar jag inte att de ekonomiskt och hlsomssigt priviligerade tycker det r orttvist att de inte ska f fetare pension n alla andra.
Som Egil ppekat r det kn snarare n klas som medfr den verkliga orttvisan. Kvinnors vsentligt lngre livstid medfr att alla mn, oberoende av klass, diskrimineras. Kvinnor borde slunda arbeta lngre, mn kortare eller ofrndrat. Frst d uppnr vi ngon rttvisa i pensionssystemet.
Pingback: Sakta så blir politiken uppenbar… | Högbergs Tankar