Det är vinsterna som är grejen

I veckans nummer av Tro & Politik skriver jag om vinsterna som vattendelaren i välfärden. Det är fortfarande förvånande vanligt att även s-politiker säger att ”driftsformen inte spelar roll” och tro på att man med ännu mer regelverk, uppföljning och kontroll kan komma ifrån alla problem med höga vinster i välfärden.

Men problemet är ju själva vinstintresset – i ett försök att försvara de små, ideella, kooperativa etc aktörerna, har många hamnat i en position där de försvarar att skattepengar går till vinst och där företag som drivs av vinstintresset har tillåtits ta sig in i välfärdssektorn.

Jag tror att ett viktigt steg framåt är att sluta prata om offentliga och privata/fria utförare, utan istället skilja på de som drivs av vinst och de som arbetar nån-profit. På många sätt har ju non-profitaktörerna mer gemensamt med den gemensamt ägda och drivna välfärden än med riskkapitalbolagen.

Till exempel klumpar vi i begreppet friskolor ihop föräldrakooperativ, stiftelser med vissa pedagogiska inriktningar och religiösa och ideella aktörers skolor med hårdbantade jättekoncerners skolor som lägger minimalt med pengar på skolbibliotek och har gjort den lärarlösa billiga planeringen till sin pedagogik. Varför skolorna i den första gruppen skulle ha mer gemensamt med vinstskolorna än med de gemensamt ägda och styrda kommunala skolorna förstår jag inte. Detsamma gäller i omsorg, vård, förskola och så vidare. Det finns stora möjligheter att ha ett system med möjlighet till alternativ och val, till särskilda profiler och mer inflytande för såväl brukare som personal, även i ett system som inte tillåter vinstintresse.
Det som de allra flesta valfrihets­ivrare vill värna, finns hos de ideella, religiösa, kooperativa och förenings/ stiftelsebaserade aktörerna.

Läs hela texten här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , Helena Ericsson skriver också om vinstintressen i välfärden idag.