Det är inte prästen som äger vigselrätten

Nu har ledamöterna återsamlats i Uppsala för andra sessionen av årets kyrkomöte, i eftermiddags drog förhandlingarna igång i aulan (och därmed också på webben). De två största ärendena som initierats av kyrkostyrelsen gäller Svenska Kyrkan i utlandets organisation samt frågor om tystnadsplikt, och de debatteras imorgon respektive torsdag först på dagordningen (dvs vid kl 10.30). Men i förhandsdiskussionen är det en annan fråga som fått mest uppmärksamhet och dessutom med viss förvirring i rapporteringen, nämligen frågan om enskilda prästers vigselrätt. Det som diskuteras på det här kyrkomötet är inte vigselrätten för kyrkan som helhet, utan om det ska vara möjligt för enskilda individer att avsäga sig vigselrätten helt.

Bakgrunden är den nya äktenskapslagen från 2009, där förutom den stora förändringen att lagen numera är könsneutral, förändringar har skett i hur vigselrätten administreras för trossamfunden. Numera ska varje vigselförrättare få sin vigselrätt från kammarkollegiet, men det ansöks kollektivt från samfundet och det är samfundet som avgör vilka som ska ha vigselrätt. Följdriktigt fick jag mitt bevis från kammarkollegiet med intyg om vigselrätt inte när jag prästvigdes utan i början på 2010.

När Svenska kyrkan beslutade sig 2009 för att ansöka om vigselrätt enligt den nya lagen och därmed även låta par av samma kön ingå äktenskap i Svenska kyrkans ordning, så var en del av det beslutet att individuella präster aldrig skulle tvingas utföra vigslar av par av samma kön. Samtidigt slogs tydligt fast att alla par har rätt att bli vigda i sin hemförsamling och att det är kyrkoherdens uppgift att se till att det finns en präst som genomför vigseln. Det ansvaret är alltså församlingens och par som bokar vigsel behöver överhuvudtaget inte bekymra sig om vilka som jobbar var eller vad prästerna tycker (om man inte har en speciell präst man vill ha, såklart) – församlingen kommer se till att någon med glädje genomför vigseln.

Under det senaste året har ett litet antal präster trots detta hos kammarkollegiet avsagt sig sin vigselrätt, i protest mot den nya lagen. De skulle alltså ändå aldrig behöva utföra vigslar med par av samma kön, men vill alltså överhuvudtaget inte utföra några vigslar. De har fått tillsägelser av respektive domkapitel eftersom dels prästerna inte själva förfogar över sin vigselrätt, dels så innebär det ju arbetsvägran om man inte är beredd att utföra en av de centrala arbetsuppgifterna för en präst. Överklagandenämnden har beslutat att inte ta upp överklagandena mot respektive domkapitel.

Nu ligger alltså motioner dels som vill säkerställa att präster ska ha vigselrätt, dels som vill att det ska vara möjligt att slippa. Båda motionerna, liksom bakgrund och överväganden finns i utskottets betänkande här. Utskottet föreslår att det inte ska vara möjligt för präster att helt avstå från vigselrätt.

Jag tycker att utskottets förslag är klokt, och att det är viktigt att det fastslås att alla präster ska ha vigselrätt, av flera skäl. Dels så finns det inte i min mening någon större problematik kring varken samvetsfrihet eller diskriminering i det nuvarande regelverket som jag tycker är välavvägt. Inga individuella präster tvingas utföra vigslar mot sitt samvete, och inga par får diskrimineras utan kan alltid få vigsel i sin hemförsamling (eller någon annan församling de väljer). Det är också viktigt, anser jag, att se vigselrätten som en av många delar i ämbetet, som ju kyrkan och inte den enskilde förfogar över. Även om det formellt är staten som förordnar vigselförrättare så utses de av kyrkan, och det är på kyrkans uppdrag och som del av det kyrkliga ämbetet som präster har vigselrätt. I ämbetet ingår att följa kyrkans ordning och utföra sitt uppdrag – en präst kan inte välja bort att ha tystnadsplikt eller kunna fira mässa heller.

Jag har stor respekt för att man kan ha åsikten att kyrkan inte bör ha vigselrätt alls, vilket är ett av argumenten som ”avsägarna” använt. Men det kan inte vara en rimlig hållning att man kan avsäga sig regelverk man inte gillar hur som helst.Det blir en helt orimlig situation om varje präst ska välja vilka delar av kyrkans ordning som man vill vara med i eller inte – som jag uppfattar det är det precis just därför präster avger löften att vara lojal med kyrkan och kyrkans ordning. Det betyder inte att man måste gilla allt, och det finns trots allt rätt stor frihet inom gränserna. Men att säga att man inte vill vara med i en viss del blir för mig väldigt problematiskt.

Jag har svårt att uppfatta avsägandet av vigselrätten från de här personerna som något annat än en högljudd symbolpolitisk markering som både skapar problem lokalt när det finns arbetsuppgifter de inte längre kan utföra (jag tänker då på den förkrossande majoriteten vigslar med makar av olika kön) utan att det inte förändrar nånting i sak av det som det egentligen handlar om (ingen av dem är tvungen att utföra vigslar mellan personer av samma kön). Det är helt rimligt att kyrkomötet sätter ner foten i frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

9 svar på ”Det är inte prästen som äger vigselrätten

  1. Det som mjligen skulle g att argumentera fr att att SvK nu har ndrat synen p ktenskapet p ett stt som den hr gruppen inte delar, och eftersom de inte prstvigdes med den hr synen frdrar de att inte utva vigningstjnsten eftersom ingen dela av den r giltig. Jag har full frstelse fr den stndpunkten, men precis som du sger br det inte g att vlja vilka delar man gr in i som prst. r det rimliga d att personen avsger sig lftena? r det lftena d prsten vigdes eller nuvarande som gller?

    Samtidigt stller detta ocks inte helt ltta ekumeniska frgor om framfrallt Borgverrenskomelsen. Trots att SvK erknner de andra medlemmarnas vigningstjnst s finns det tydliga skillnader emellan kyrkorna. Ska vi krva av vra egna prster det som vi inte krver av andra, i teorin likvrdiga, kyrkors motsvarighet?

    Om kyrkan skulle ha juridisk vigselrtt eller ej tycker jag r en sekundr frga p principiell niv, rimligtvis br vigselcerminin med guds vlgsignelse vga tyngre n den juridiska diton. Och det r ocks den frra som prsten gr in nr nr han/hon sger ja till prstlftena.

  2. Tydligt och klart resonerat tycker jag. Dessutom i en av de mest resonabla av toner. Men jag frstr fortfarande inte grejen med att tvinga prster till att utfra handlingar, de aldrig behver utfra. Dessutom har domkapitlets funktion fungerat vl och straffat dessa klandervrdiga prster som inte gr som man borde men som man visserligen fr.

  3. Tv saker br sgas som komplicerar ditt resonemang:
    Fr det frsta r det betydligt fler prster n de som avsagt sig vigselrtten som blivit av med den. I t.ex. Linkpings stift har minst tre prster blivit av med vigselrtten p.g.a. bristande frmga (= demens?). Dessutom har ett ganska stort antal prster och en biskop blivit av med vigselrtten p grund av missktsel. Det r dock bara de som frivilligt avsagt sig den som rkat ut fr reprimander frn domkapitel och inte de som genom missktsel blivit frntagna den
    Fr det andra r det vare sig enskild prst eller Svenska kyrkan som ger vigselrtten utan staten genom kammarkollegiet. Kammarkollegiet kommer ven fortsttningsvis att kunna ta ifrn prster vigselrtten utan att Svenska kyrkn kan gra ngot som helst t saken. Knyter man vigselrtten riktigt hrt till rtten att utva prstmbetet innebr det i frlngningen att kammarkollegiets beslut, i frga om t.ex. biskopar som viger utan giltig hindersprvning, r det som ska avgra vilka som avkragas.

  4. Ser du inte det orimliga i att det blir kammarrtten som obehrigfrklarar prster om ”kyrkomtet stter ner foten”? Hur lngt ska politiseringen av kyrkan fortg innan ni inser att det blir hennes dd?

  5. Markus: jag hller med om att det r ett problem att andra prster blivit av med vigselrtten – inte bara det pinsamma i att folk uppenbarligen inte har koll p reglerna utan att vi nu r i en situation dr ngra inte vill ha vigselrtt och ngra inte fr ha det.
    Sjlvklart r det inte konstituerande fr prstmbetet att frrtta juridiskt bindande vigslar i sig. Det finns som bekant mnga kyrkor som inte gr detta och svenska kyrkan skulle kunna ha en annan ordning och mbetet skulle inte bli mindre fr det. men det centrala fr mbetet hr r ju att flja kyrkans ordning och att inte ha en s individualiserad syn p mbetet att man kan vlja bort vissa delar. Skillnaden mot de prster som blivit av med vigselrtten pga slarv ju inte sjlva valt bort eller stllt sig utanfr kyrkans ordning.
    Dremot hller jag som sagt med om att det finns en inneboende oklarhet i den nuvarande ordningen dr svenska kyrkan har rtt att utse vigselfrttare medan kammarkollegiet skter ngon sorts tillsyn i denna frga. I motionen som ska upp till beslut r frslaget att ”uppdra till kyrkostyrelsen att till 2012 rs kyrkomte terkomma med frslag till tgrder som skerstller att samtliga prster i Svenska kyrkan innehar vigselbehrighet.” Jag frutstter att ven frgan om prster som genom slarv frlorar vigselrtten kommer att finnas med i de frslagen.

  6. Fast det r inte Svenska kyrkan som har rtt att utse vigselfrrttare utan det gr kammarkollegiet. Det Svenska kyrkan gr r endast att hos kammarkollegiet anska om vigselrtt fr (vissa) prster. Det kan tyckas som en liten detalj, men din felskrivning hr visar p en central punkt i problemet. Svenska kyrkan ger inte lngre vigselrtten utan det gr kammarkollegiet. De prster som blivit bett om att bli befriade frn vigselrtten har drfr gjort det hos den myndighet som givit dem den rtten och det r inte domkapitlet eller biskopen utan just kammarkollegiet.

  7. Nja, det var inte en felskrivning, utan en tolkning. Visst frordnar Kammarkollegiet vigselfrrttare individuellt, men det grs efter prvning inom trossamfundet, och det r samfundet som har vigselrtt. Jag hller med om att det r komplicerat och inte helt sjlvklart, och som sagt tycker jag att kyrkostyrelsen ska se ven p uttolkningen av lagen.

    ven om prsterna ftt sitt frordnande frn kammarkollegiet, s har de ftt det i egenskap av prster i svenska kyrkan och det r svenska kyrkan som har anskt om vigselrtt fr dem. Det r inte (bara) en frga mellan individerna och kammarkollegiet.

  8. Ja, det r synd att tystnadspliktsfrgan kommit s i skymundan. Jag r s emot det frslag som ligger och tycker att utredningen inte bidrog med den klarhet som skulle behvas. Nu blir det t o m vrre n innan.

    Det finns mnga punkter man skulle behva diskutera, men det har inte hrts alls. Trist p en s viktig frga. Det knns inte som att det r frankrat i verkligheten och mnga punkter gr helt emot den arbetslagstiftning vi har.

    Men vi fick inte mycket gehr fr vrt remissvar i denna frga. Inte ens ngot egentligt svar p den problematik vi lyfte.

  9. Jag r tveksam om man lngre kan pst att samfundet Svenska kyrkan s som samfund har vigselrtt. Samfundet ansker om vigselrtt fr sina prster, men det r likvl kammarkollegiet som bestmmer om det. Och nr det gllt indragen vigselrtt p.g.a. missktsel s r det, som jag frsttt det, alltid kammarkollegiet sjlvt och inget domkapitel som tagit initiativet till denna tgrd. (Det finns de inom kyrkan som uppmanar att missktsel, i form av t.ex. vigselintyg som inte skickats in, ska tas upp med domkapitlet och inte med berrd myndighet just av rdsla fr att sjabbel med myndighetsutvningen skulle riskera samfundens vigselrtt.) En frga du kanske kan besvara r om den som blir av med behrigheten att utva prstmbetet automatiskt blir av med vigselrtten eller om domkapitlet (eller den avkragade prsten) fr skriva till kammarkollegiet och be att de drar in vigselrtten.

Kommentarer inaktiverade.