Visioner är livsfarliga

I sitt inledningstal på moderatstämman varnade, vilket många uppmärksammat, partiledaren och statsminister Fredrik Reinfeldt för att ha för mycket visioner i politiken. Det är ju på sätt och vis helt följdriktigt, med hans och regeringens postpolitiska hållning, att det bara handlar om att ”ta ansvar” och att på något sätt rodda ihop en balanserad statsbudget, helst med allt minskande statsskuld.Det är ju också helt i linje med talet om ”allmänintresset” som inte alls är opolitiskt, som Marie Demker skrivit om väldigt mycket mer välformulerat än jag skulle kunna göra.

Men det blir ju väldigt intressant när man under helgen också kunde läsa historikern Henrik Arnstads intressanta kulturdebattartikel i Svd, just om att socialdemokraternas stora problem är avsaknaden av visioner. Under 1900-talets första halva och en bit in under efterkrigstiden var socialdemokratin tätt ihopknuten med modernitetens löften om framsteg, utveckling och förbättringar. Steg för steg byggde man ett bättre samhälle, och framtiden var ett löfte och inte ett hot. I och med 68-rörelsens tillväxt- och civilisationskritik uppfattades den breda vänstern allt mer som antimoderna, och det blev nyliberalismen som tog över platsen som framtidens och det modernas förespråkare i svensk politik.

Jag tror att Arnstad har helt rätt. S har inte på länge formulerat en sammanhängande berättelse och vision om vilket samhälle vi vill se i framtiden. Vi har inte heller gjort något genomtänkt arbete med att fundera ut vilka reformer som steg för steg skulle ta oss i en sådan riktning. Det gröna folkhemmet var ett bra embryo, men det omsattes dels aldrig i praktisk politik i någon större omfattning, och det har inte heller konkretiserats i en mer genomtänkt formulerad vision. De visioner som s behöver idag handlar inte om att sammankopplas med industrialismens modernitet utan om att formulera visioner om att ett annat samhälle är möjligt och att det går att förändra samhället med politiska medel. Just när det börjar visa sig som allra tydligast att marknader är väldigt dåliga som styrsystem för rätt många av våra gemensamma problem och behov utan snarare ökar klyftorna, när vi ser allt tydligare att jämlika samhällen är framgångsrika samhällen och att vi står inför samhällsproblem (varav klimatkrisen är det tydligaste) där kraftfull och aktiv politik är nödvändig, behövs en vision om ett grönt folkhem mer än någonsin. Eller vi kan kalla det något annat om just grönt folkhem doftar för mycket 90-tal, men en vision om ett jämlikare, hållbarare och i alla bemärkelser rikare samhälle och en färdplan med reformer som kommer leda oss i den riktningen. Utan en sådan kommer s aldrig kunna visa på varför regeringens idéfattiga postpolitik inte kommer kunna lösa våra gemensamma problem, tror jag.

Jag förstår varför Reinfeldt varnar för visioner. De är nämligen livsfarliga för en regering som har som mål att sitta still och avpolitisera område efter område. Visioner kan ju få oss att tro att en annan värld är möjlig och faktiskt börja arbeta för att den ska bli verklighet.

Jämlikhetsanden och Alliansfritt skriver också om detta. Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , , ,

3 svar på ”Visioner är livsfarliga

  1. Pingback: Att bygga det gröna folkhemmet « strötankar och sentenser

Kommentarer inaktiverade.