Vilka 99%?

Tidigare ikväll råkade jag klicka in på viar99procent.se som alltså är den svenska versionen av we are the 99 percent.. Jag fascinerades lite, eller snarare provocerades lite, av den dramatiska tonen. Infotexten på svenska är en direktöversättning av den amerikanska och lyder:

Vi är 99 procent. Vi tvingas välja mellan att handla mat eller betala hyran. Vi är de som nekas en kvalitativt bra sjukvård. Vi är de som lever i ständig ovetskap om hur våra liv kommer se ut nästa månad. Vi får längre arbetspass för mindre lön och inga rättigheter, om vi ens har något jobb. Vi får inte någonting medan den sista 1 procent får allt. Vi är 99 procent.

Jag fattar att det finns en stor poäng i att hänga på en internationell rörelse och visa på hur klyftorna ökar i Sverige och framför allt många lever långt ifrån bilden som regeringen vill måla upp. Men jag tycker ändå att det blir lite problematiskt när man beskriver sig som att 99% av befolkningen lever helt utan trygghet. Det är ju, trots att situationen blivit dramatiskt sämre för de som har det sämst i Sverige, och otryggheten ökar, helt enkelt inte sant.

Det är en akut angelägen uppgift för arbetarrörelsen och andra progressiva krafter i Sverige att peka på de ökade klyftorna i samhället och bilda opinion för en annan utveckling. Och det ligger ett särskilt stort ansvar på socialdemokraterna att visa att man är beredd att på riktigt bedriva en ekonomisk politik som minskar klyftorna. Det är också väldigt viktigt att visa på att den stora grupp som har det rätt bra i Sverige i själva verket har mycket mer gemensamt med de utförsäkrade, de arbetslösa, de med osäkra anställningar än vad de har gemensamt med en rikaste 1%. En förutsättning för att återupprätta det förlorade ”kontraktet” mellan medelklass och arbetsklass i Sverige är ett återupprättande av de generella trygghetssystemen, inte minst försäkringarna.

Men jag tror verkligen inte att vägen dit är en så verklighetsfrämmande beskrivning som att de 99% lever under villkor som faktiskt inte gäller en majoritet av Sveriges befolkning. Genom att använda bokstavligen samma text här som i den amerikanska kampanjen så osynliggör man ju också att politiken faktiskt har spelat roll – Sverige är ett väldigt mycket bättre land att leva i för de flesta och betydligt jämlikare, och det är det på grund av en stark fackföreningsrörelse och politisk kamp under många år för jämlikhet och generell välfärd. Dessutom misstänker jag att rätt många av de som klarat sig rätt bra de senaste åren inte alls känner igen sig i beskrivningen – vilket riskerar göra kampanjen helt kontraproduktiv.

Vi måste prata om och hitta en politik mot de ökade klyftorna. Vi måste återupprätta de gemensamma trygghetssystemen och därmed tilltron till dem i breda befolkningslager. Vi måste se och prata om hur otryggheten ökat i vårt samhälle och kryper uppåt så även de med jobb och stabil ekonomi idag kan råka riktigt illa ut vid arbetslöshet eller sjukdom. Vi måste visa att en absolut majoritet av befolkningen har mycket mer gemensamt med varandra än en liten grupp superrika. Men jag tror att det görs bäst genom att analysera och se den politiska verkligheten som den faktiskt ser ut i Sverige, inte genom en direktöversatt amerikansk bloggkampanj utan kontext.

Kan för övrigt inte låta bli att dela detta elaka men väldigt roliga klipp om the 99%

The Daily Show With Jon Stewart Mon – Thurs 11p / 10c
The 99%
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor & Satire Blog The Daily Show on Facebook

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

19 svar på ”Vilka 99%?

  1. Ni i socialdemokratiska politiker har haft tiden p er att gra ntt mot klasklyftorna, sociala orttvisor och den bristande ojmlikheten. Men istllet har ni varit med och slaktat vlfrden, gjort vra arbeten oskrare och roffat t er. Tycker du ska knipa kft! Jvla klassfrdare!

  2. ” Men jag tycker nd att det blir lite problematiskt nr man beskriver sig som att 99% av befolkningen lever helt utan trygghet.”

    Fr ungdomar r det typ sant. Praktiskt taget ingen av mina vnner har fast anstllning eller ngon som helst trygghet i livet. Och det r inte direkt s att detta kommer att ndras bara fr att vi blir ldre… Oskerheten kommer flja med oss ven nr vi r fyrtio, och nsta generation kommer att sitta i en nnu smre sits. Som det ser ut nu.

    Och ni sossar har ju varit med och skapat den hr situationen. Och nu gr ni ingenting vad jag kan se, det existerar ju ingen opposition mot regeringen, n mindre mot kapitalismen. Ni fattar ju ocks att det inte rcker med ngon lam debattartikel i DN emellant, vem lser DN Debatt frutom politikerfolk?

    Sossarna mste fatta att ni i dag r lika svaga som resten av vnstern. Ni r inte heller fler n ett par tusen, max. Vlfrden kommer aldrig att bli bttre med de hr styrkefrhllandena. Vi mste stta igng och bygga folkrrelser igen, slpp all PR-skit och ut p arbetsplatserna och arbetsfrmedlingarna och agitera, organisera och vara allmnt besvrliga.

  3. Ey glm din drm sosse. P ”min” arbetsplats finns ingen jmlikhet, bara billig slit & slng arbetskraft, bemanning, 1800-tal, liksom stlet bor osv. Alla jag knner i min lder under 30 lever ungefr samma situation. 99% r nt starkt att samlas bakom, alla som inte tjnar p politiken (ngot av blocken, ni politiker finns inte fr oss) Glm medelklassen. Dom r inte s mnga o s trygga, dom ger bara hela kulturen och media. Om ett par r kommer ni mrka nr era barn vxer upp som working poor.

  4. Tror att du borde gna fokus och vilka berttelser folk delar med sig av istllet fr att bara lsa ingressen till sidan. Dr finns bde tacksamhet till vlfrdssamhllet, uppgivenhet ver att Socialdemokratin pbrjade dess nedmontering och en gld infr att att gemensamt brja bygga upp en trygghet tillsammans igen. Att tilltro till ditt parti saknas i folks berttelser r nog inget du kan belasta 99%-initiativet fr. Dr fr du nog grva dr du str fr att finna problemet.

  5. Frst och frmst r ju kommentarer som ”Jvla klassfrrdare!” varken s trevliga eller s jvla konstruktiva. Det finns ju faktiskt vissa delar av din kritik som r relevant. Ja, det r vrre i USA, det har du rtt i. Men om man lgger fr mycket betoning vid det tror jag att man riskerar att urskta skillnaderna i Sverige med att det r vrre i USA.

    Jag tror att man mste se utanfr bara de faktiska frhllandena. Jag (och min sambo) har just nu en fast lgenhet (etta) i Uppsala. Jag fr 10000 i mnaden fr mina studieln och arvoderingar. Jag kan ta mig mtt de flesta mnader, ven om jag inte kan spara pengar pga hg hyra. Rent faktiskt har jag det inte jttedligt.

    Men jag vet att jag efter min femriga humanistiska utbildning r det inte srskilt troligt att jag fr jobb av den. Och jag vet att om jag inte fr jobb kommer jag frst att tvingas utst det helvete det innebr att ska socialbidrag i Sverige, och om jag inte fr ngot temporrt skitjobb kommer jag att tvingas till ngot slavarbete inom fas 3. P det sttet berknas jag d betala av mina skulder.

    Och det r bara ett exempel p hur de yttre omstndigheterna mste tas med i berkningarna. Vi 99% lever i ett samhlle av stndig rdsla. En rdsla fr att om vi hamnar utanfr Arbetslinjen har vi mist vra chanser till ett gott liv. Det r ett samhlle dr man inte sger nej till chefen, anstllningsintervjuaren, tjnstemannen eller arbetsgivaren. Det r ett samhlle dr fackligt engagemang r f frunnat.

    Det r ocks ett samhlle dr folk r splittrade. Har du tnkt p varfr s f litar p socialdemokratin (i bredare bemrkelse) lngre. Jag tror att det delvis handlar om socialdemokraternas politik, men knappast bara om socialdemokraternas politik. Vi lever i ett samhlle dr proletariatet splittras mer och mer (hgern har uppenbarligen lst Marx). Vi lever i samhllet dr vi inprntas att vem som helst kan f jobb, bara man frsker. Vi lever i ett samhlle dr fler och fler gr frn att vara ”anstllda” till att vara ”konsulter”.

    Att ha mat p bordet och rena tnder r en sak, men att veta att man kommer att ha mat p bordet och rena tnder nsta mnad r en helt annan sak. Vi kan knappast begrnsa de 99% till prekariatet nr de allra flesta lever under stndiga hot om att prekariseras. Drfr tror jag att vi kan tala om de 99%. Vi kanske kan brja tala om de prekariserbara, ihop med de prekariserade?

  6. Hej Marta!

    Jag kan rekommendera det hr blogginlgget som publicerades p Vi r 99%:s facebooksida:

    http://907.tumblr.com/post/11711195444/varfor-vi-faktiskt-ar-99

    Drefter tycker jag att du kan fundera ver en solidaritet som inte bara r ett fint ord, utan som r en livsndvndighet fr de flesta av oss (ven om vi har glmt det). Vad ger du egentligen, Marta? Sjlv ger jag ingenting annat n klderna p kroppen och den skrala inredningen i mitt pvra hem. Fr att verleva mste jag slja min arbetskraft. Utan inkomst frn den i en eller ett par mnader s str jag snart p bar backe. Berttelserna frn Vi r 99%:s facebooksida r en verklighet som r mig mycket nrstende, personligen. Den r nrmre oss alla n vad vi skulle nska. Och kanske nrmre n vad vi vgar erknna.

  7. Jag har lst era kommentarer och kommer svara, men eftersom jag inte bestmmer helt ver min tid utan mste hllarn deadline fr svar vnta lite.
    Mste dock sga att jag har lite svrt att se hur okvdningsord frn mnniskor som uppenbarligen inte vet srskilt mycket om mig, mitt liv, mina sikter eller politiska engagemang ska leda till vare sig en konstruktiv diskussion eller en starkare politisk vnster i Sverige. Men som sagt, jag terkommer.

  8. Hller med Marta. Bra skrivet!

    Lite lustigt dock att lsa bland kommentarerna att ”99% r ngot att samlas bakom” men att vi br ”strunta i medelklassen”. Allts, detta med matematik… utan medelklassen, inga 99%.

  9. jag frstr din pong.
    Det r lttare att frst och vilja delta i en rrelse som man kan identifiera sig med. Jag sympatiserar absolut med 99%rrelsen i flera av dess varianter, eftersom jag r emot klass samhllet och att kapitalismen blivit grunden fr vrt levene. Buy or die.
    Men jag tycker som du, att vi borde kunna hitta en annan formulering som motsvarar frutsttningarna i Sverige istllet fr att rakt av kopiera USAs infotext.
    Vi har s olika grundfrutsttnignar, och jag r inte s sker p att alla s noga knner till skillnaderna och framfr allt vilka unika frmner vi har hr i Sverige i form av subventionerad tand och sjukvrd, och ett vl utbyggt frskringssystem. r det provocerande att sga att ”folk vet inte hur bra de har det” och vi r deffenitivt fler svenskar som faller under den kategorin n de stackarna som verkligen lever under extremt svra frhllanden. Vilket den ju den stora medelklassen inte riktigt faller under. Men vi vill alla likvl vara med och kmpa fr en bttre vrld fr alla. Kmpa fr att vrldens tillgngar frdelas mer rttvist.
    Skert r vi fler (bde lg och medelklass ) som kan skriva under p att det r den lilla 1% som vi borde fokusera p istllet fr att vrdera varandras livsden. De som aldrig sjlva ngonsinn drabbas av ngra lgkonjunturer, utan roffar t sig och skra sina egna tillgngar. Att vi kan enas om att det r ett systemfel nr en liten elit styr och stller med storfretag, och plockar ut enorma bonusar trots att de driver fretag dr personalen fr sparken.

    Man ska bertta om den livssituation man sjlv r, att man itne har ngot jobb, inget hem, inga pengar, usla anstllningsvilkor – endast det sista gller mig sjlv, och drfr har jag istllet behov av att betona ngot annat – det ingr i 99%konceptet att var och en berttar sin historia. Man mste frst att ingen historia eller sikt i det hr egentligen str emot varandra – de kompletterar ju varandra!!!Tillsammans r vi en massa strre n den lilla procent som skor sig p andras bekostnad.

  10. det hr r varfr socialdemokratin idag inte r s framgngsrik, ni ser inte vilken verklighet folk faktiskt lever i. du vill lyfta fram att det finns klyftor i samhllet, ”men inte p det sttet”. men hur? en mer tillrttalagd version som framhver socialdemokratins kompromissande med vlfrd och arbetsrtt i en mer smickrande dager? om sossarna hade varit en arbetarrrelse hade du inte blivit ”provocerad” av att arbetare lever i en pissig verklighet. du hade blivit frbannad och inte det minsta frvnad.

  11. 99% r inte ett utrknat tal fr exakt hur mnga som har det dligt i Sverige (eller i USA). Men om man funderar p hur mnga som frlorar p nuvarande samhllssystem s nrmar sig siffran 99%.
    Ni sossar har fr mnga politikerfrmner och fr hga lner fr att p allvar vilja gra ngot t orttvisorna…

  12. Marika : Jag tycker p ngot stt att det r intressant hur fokus helt hamnar p den matematiska korrektheten i just ”99%”. Du och Marta har givetvis rtt i delar av er kritik mot denna. Och jag tycker inte ni frtjnar phopp om ”klassfrderi” och liknande skit. Men det r fetischeringen och mystifieringen av medelklassen som jag upplever i er retorik jag tycker r beklaglig.

    Det har skett en tydlig proletarisering av medelklassen sedan Socialdemokratin brjade sin (antagligen ndvndiga) nedmontering av vlfrdssamhllet. Jag har ett bra jobb, en bra ln och ett bra boende. I alla avseenden knner jag mig tillhra medelklassen. Men samtidigt s har jag en otrygg anstllning, helt belnat boende med hga mnadskostnader, inget sparande och ett jobb som r otroligt konjunkturknsligt. Det jag tycker ni missar hr r att medelklassens bekymmer inte r pigavdrag, fastighetsskatter eller viljan att f vlja frn vilket bolag man skall kpa alvedon av.

    Jag upplever det som att medelklassen r tydligt nrvarande i berttelserna frn Vi r 99%. Det som jag tycker saknar kontext r er syn p hur klassammansttningen inom medelklassen ser ut idag.

  13. Jag tycker egentligen inte att det matematiska r huvudpongen, utan att det r problematiskt att helt flytta ver 99%-konceptet frn USA av de skl Marta r inne p – dels fr att man p s stt osynliggr de framsteg som arbetarrrelsen gjort i Sverige till skillnad frn i USA, och dels fr att det i USA tydligare gr att visa att en stor majoritet frlorar p den frda politiken.

    Sen tror jag att bde jag och Marta r varma anhngare av minskade samhllsklyftor. Det r strategin, inte mlet, som kritiseras.

    Fr egen del tror jag varken att RUT, regressiv fastighetsskatt eller privatiserade apotek r den mest angelgna politiken fr medelklassen. Har skrivit om detta otaliga gnger p min egen blogg och ven mnga gnger problematiserat den frenklade bilden av ”medelklassen” jag tycker finns i delar av mitt eget parti. S fr min del r det inte alls det det handlar om.

    Jag r fullt medveten om den kande otrygghet som spritt sig i stora grupper av befolkningen, men jag vet ocks att stora delar har det bra. Varfr skulle de annars rsta p alliansen? Jag gillar inte att idiotfrklara folk. Man har vl ett vettigt skl att rsta som man gr. Jag tror att det sklet ser ut shr: http://storstad.files.wordpress.com/2010/10/tva-tredjedelar.png

    Arbetarrrelsens framgng lg i att frena intressena nerifrn och upp (vnstra bilden). Borgarnas framgng de senaste valen ligger i att de lyckats bryta detta frbund och frena intressena uppifrn och ner (hgra bilden).

    Vad gller den mindre balanserade kritiken i denna trd tycker jag trots allt att det vore vlgrande om fler insg att socialdemokratin inte styr det hr landet och inte har gjort det p rtt lnge. Det sitter uppenbarligen djupt hos mnniskor, bde till vnster och hger, att allt som sker r sossarnas fel. D ser man nog inte riktigt var makten i det hr samhllet ligger.

    ps. Tv illustrationer av vad som hnt de senaste ren: http://storstad.files.wordpress.com/2011/09/odynamiskt-vc3a4rre.png

    http://storstad.files.wordpress.com/2010/02/skattesankningar-kvartiler.png

    Det r de nedersta tio procenten som r uppenbara frlorare. Inte de nedersta 99 procenten. Jag tycker det r tillrckligt illa. Lt oss inte flytta fokus frn det, det blir s svrt att f med sig mnniskor d, de knner inte igen sig.

  14. Marika: Jag tror du missfrstr det globala konceptet med 99%. Det handlar inte om att varje enskild individ har varje problem som beskrivs i texten, utan snarare att 99% r utsatta fr en allt strre otrygghet som 1% inte alls utstts fr.

  15. Jag ska frska svara p era kommentarer.
    Min pong var just den som Marika skriver, att jag absolut delar mlet och att det r medlen, retoriken som jag reagerade p. Det hr inlgget var en snabb reaktion nr jag lst bloggen, inte en genomarbetad analys av alla aspekter.
    Jag tror precis som flera av er skriver att det r en central politisk pong att se att breda befolkningsgrupper har mycket mer gemensamt med varande n de rikaste. Medelklassen r central, men inte s att den ska ”mutas” med diverse mrkliga frslag eller subventioner, utan s att de generella vlfrdssystemen mste tcka mycket strre grupper n fallet r idag. Jag kommer skriva lite mer om det snart och utveckla hur jag menar.
    Om det r s att 99% kan samla berttelser om den kade otryggheten r det jttebra och jag hoppas att jag har fel. men om kritiken mot kampanjens formuleringar att den kanske inte samlar tillrckligt mnga mts med tillmlen och misstnkliggranden s knns det inte riktigt som frutsttningarna r s goda att lyckas med just det…
    Nr det gller kritiken mot socialdemokratin s var det inte alls mitt syfte med inlgget att varken hvda att allt r bra i Sverige eller att s gjort allting rtt och r perfekta. Tvrtom delar jag mycket av kritiken mot partiets vgval och den som lser bakt hr i bloggen kommer se att jag ocks framfrt mycket av den kritiken. Det jag menade var att just fr att man tidigare kunnat genomfra stora reformer s vet vi att det gr – vgen framt r i min mening just att sluta vara ngsligt anpassliga till regeringens agenda och bygga en egen politik med mycket ambitisare ml fr jmlikhet.
    Huruvida jag r en klassfrrdare eller inte tnker jag inte diskutera men flera av de andra kommentarerna antyder att jag skulle leva ett sdant liv att jag inte frstr otryggheten som kommer fram i berttelserna i 99%. Fr det frsta r det knappast sant, jag har en enda gng haft ett fast jobb vilket var p ett bemanningsfretag (ven om jag har haft turen att knappt varit arbetsls), har nyss fr frsta gngen kvalificerat mig fr a-kassa och bor i en studentlgenhet utan ngot sparkapital. Ngra stora arvoden fr mina uppdrag som (fritids)kyrkopolitiker fr jag inte heller. Men jag tycker inte att det r det relevanta hr. Frutom att det r ganska osympatiskt att bli beskylld fr saker av mnniskor som uppenbarligen inte vet ngot om mitt liv och tillvaro, s mste det i mina gon g att diskutera politisk strategi och organisering utan att brja med en redogrelse fr ens egen ekonomiska situation och dr bara den som lever under ”rtt” (eller snarare ”fel”) egna livsvillkor har rtt att uttala sig. Tvrtom, om man nu vill samla en nrmast total majoritet av befolkningen bakom sig r det vl viktigt att mnniskor oavsett sin egen situation som av ideologiska skl delar uppfattningarna ocks kan vara med och arbeta politiskt.

  16. Hej!

    Vad gller trygghet kontra otrygghet s r det sjlvklart att individer br lyfta fram och bertta om sin egen situation. Detta drfr att d belyser man hur det faktiskt ligger till. Att bara tala i termer av ”kollektivet” fungerar inte lngre.

    Det r mnga som har ftt det svrare sedan maktskiftet 2006. Det rcker med att se hur arbetslsa, lngtidsarbetslsa och sjuka har det idag.

    Jag har egen erfarenhet av bde arbetslshet och lngtidsarbetslshet. Jag har jobbat i bemanningsbranschen, och det var ”inte” ngot tryggt jobb. Jag hade mycket korta kontrakt och sammanlagt har jag lyckats skrapa ihop 6 mnaders arbetslivserfarenhet under delar av 2007 och delar av 2008. Efter att jag blev arbetsls fick jag vare sig rtt till A-Kassa, Alfakassa eller frsrjningsstd. Det blev att leva p ingenting dvs 0 kr.

    Men, jag fick gra det bsta av situationen och fortstta att ska jobb p ett aktivt och ansvarsfullt stt runt om i vrt avlnga land. Men, hittills har jag inte ftt ngra som helst positiva svar frn ngon arbetsgivare i hela vrt avlnga land. Jag har ven skt jobb i vra grannlnder utan framgng. Dessutom har jag skt jobb i England helt utan framgng.

    Men, jag har frsk kompetens i form av bra utbildning inom bland annat det juridiska omrdet.

    Men, att leva p ”ingenting” sliter bde fysiskt och psykiskt p sjlen och kroppen. Att hela tiden behva ”tigga” pengar av sina pensionerade frldrar fr att f privatekonomin att g ihop r inte roligt och knns inte alls bra.

    Jag brjade att ska jobb redan under min utbildning, men redan d fick jag alla drrar slngda i mitt ansikte runt om i vrt avlnga land. Detta trots att jag skte jobb p ett mycket aktivt och ansvarsfullt stt, och dessutom uttryckte mig p ett trevligt och ansvarsfullt stt.

    Men, trots att jag sliter som tusan med mitt arbetsskande runt om i vrt avlnga land, dag in och dag ut, mnad in och mnad ut, r in och r ut s fr jag inga positiva svar frn ngot hll. Det r rena rama ”utfrysningen”, och det r rtt svrt att knna sig vlkommen eller nskvrd nr man blir behandlad p ett sdant stt. Ibland undrar jag om det ens r lnt att bo i Sverige eller EU, fr varfr skall jag behva acceptera att bli utfryst/mobbad av Sverige.

    Som svensk medborgare har jag precis samma rttigheter som alla andra, och det finns klara och tydliga artiklar i Europakonventionen som Sverige r frpliktigade att flja. Detta d Sverige skrivit under och ratificerat Europakonventionen.

    Enligt mig r det s sjukt att det inte lnar sig att investera i utbildning, kompetensutveckling genom eget ansvar. Det lnar sig heller inte att aktivt och ansvarsfullt ska jobb runt om i vrt avlnga land och i vra grannlnder.

    Idag har jag i princip inga vnner och ingen p min sida hr hemma i Sverige. De enda som pratar med mig r i princip de som har valt att fly landet och som nu lever utanfr Europa.

    Jantelagen anvnds systematiskt och cyniskt mot oss arbetsskande om vi frsker lyfta fram att vi kan ngot och att vi har massvis att bidra med. Det finns en mycket spnnande blogg om det hr.

    Jag frstr de som tvivlar p politikerna och p de politiska partierna, d mnga som r politiker lever i en helt ”annan” verklighet n resten av svenska folket. Politikerna frstr inte hur det r att vara ”ofrivilligt” arbetsls eller lngtidsarbetsls. Mnga politiker har ju aldrig haft ett riktigt jobb s de frstr inte hur verkligheten r beskaffad. tminstone gller det karrirpolitikerna.

    Ofrivilligt arbetslsa och lngtidsarbetslsa blir trakasserade och mer eller mindre frfljda av Arbetsfrmedlingen och deras empatistrda handlggare. Frsker man frklara saker och ting fr Arbetsfrmedlingen s blir man ofta hotad, och mnga blir avstngda frn A-Kassan fr det minsta lilla som kan tolkas som ”kritik”.

    Rttslsheten r enormt utbredd i Sverige, och de som har hamnat i FAS 3 r rttslsa. Detta drfr att det r Regeringen som tagit beslutet om Frordningen om jobb och utvecklingsgarantin. I det frvaltningsrttsliga regelverket finner man nmligen att beslut frn Regering och Riksdag inte fr verklagas. Drmed hamnar de som drabbas av denna frordning i ett rttslst lge. Detta innebr i sin tur att Sverige har meddelat en frordning i strid med Artikel 6 i Europakonventionen. Denna artikel garanterar nmligen att man har ”rtt” att f sin sak prvad i en opartisk domstol.

    Dessutom fungerar FAS 3 i verkligheten som s att den som vgrar ”pysselsttning” hos anordnare blir av med hela sin ersttning. Dvs, det r inte ngon ”frivillighet” ver FAS 3, utan det r ett tvng att utfra denna meningslsa ”pyssla”. Drmed hamnar vi i artikel 4.2 i Europakonventionen och artikel 5.2 i EU:s stadga om de grundlggande rttigheterna som handlar om frbud mot ”tvngsarbete och eller annat ptvingat arbete”.

    Som ngot av en expert p frvaltningsrtt d jag har frsk kompetens inom omrdet, och nyligen ocks studerat EU-rtt, folkrtt/Internationell rtt s tycker jag att Sverige trampar verallt p Europakonventionen och krnker de lngtidsarbetslsas mnskliga rttigheter , och d srskilt artikel 4.2 i Europakonventionen, artikel 5.2 i EU:s stadga om de grundlggande rttigheterna och artikel 6 (rtten att f sin sak prvad).

    S hr skall det inte behva g till i en demokratisk rttsstat.

    Mvh

    Mikael

  17. Mikael: tack fr din berttelse. jag hoppas att ingen uppfattade min skepsis mot kampanjen som att jag inte delar verklighetsuppfattningen eller att jag inte tycker att sdana hr berttelser r viktiga. Tvrtom tror jag att det r enormt viktigt att mnniskor berttar om sin utsatthet och oro och att vi arbetar politiskt fr minskade klyftor och kad trygghet fr alla mnniskor i vrt samhlle.

Kommentarer inaktiverade.