Sekularisering eller religiös förändring – Fokus sätter fingret på frågan

I fredags publicerade Fokus en lång artikel av Eric Shüldt om tillståndet i Svenska kyrkan, eller snarare hur Svenska kyrkan på olika sätt försöker bemöta en situation med minskade medlemssiffror. Det är en väldigt välskriven artikel, och även om det låter futtigt så är en av de fantastiska sakerna med artikeln att den inte verkar innehålla några sakfel – något i det närmaste unikt i journalistik om religion i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet som ofta har en erbarmligt låg kunskapsnivå.

Artikeln beskriver dels bakgrunden till de minskade medlemssiffrorna som kyrka-stat-frågan, sekulariseringen samt framför allt det förändrande medlemskapet, att det numera är dopet som är medlemsgrundande. Genom olika möten och intervjuer beskrivs också tre olika sätt som församlingar eller människor i kyrkan försöker bemöta framtiden: med ”publikdragande” verksamhet, med politiska ställningstaganden och ökad relevans i samhällsdebatten samt med mer ”kärnverksamhet” eller fördjupning för de som söker sig till kyrkan.

Som helhet är det intressant (om än inte så mkt nytt för en insider), men jag fick ändå känslan av att något saknades, en mer djupgående analys – eller kanske snarare, de förklaringar som vi (religions)sociologer har till den här utveckling. Jag vill nämna två saker: relationen mellan religion och samhällsförändring, samt vad medlemskap i en folkkyrka är.

De tre vägar som beskrivs i artikeln skulle jag inte säga är tre olika möjliga vägar: de facto pågår de ju samtidigt. Jag tror inte att de alla är medvetna svar på medlemsutvecklingen per se, utan olika uttryck, vilket också själva medlemsutvecklingen i sig är, på det som vi sociologer kallar religiös förändring. För att förklara vad jag menar kommer här en crash course i modern sekulariseringsteori:

Ordet sekularisng används i vardagsspråket ungefär synonymt med ”avkristning” eller minskad religiositet. Det är inte direkt fel, men inom den religionssociologiska (och övrig samhällsvetenskap) har begreppet en lite mer specifik betydelse. Ordet betydde ursprungligen att något gick från kyrklig till värdslig överhöghet eller ägande (typ Gustav Vasa tar kyrkklockorna till staten) men sedan 1900-talets början har ordet främst använts som ett vetenskapligt begrepp för att förklara relationen mellan modernitet och religion.

Den så kallade sekulariseringstesen innebär att modernisering och (ekonomisk) utveckling leder till religionens tillbakagång. När ett samhälle blir mer och mer modernt, rationellt, urbaniserat, individualiserat, rikt och pluralistiskt finns det en inneboende motsättning mellan modernitet och religiositet som kommer leda till religionens marginalisering eller försvinnande. Den här synen var förhärskande bland samhällsforskare åtminstone i Europa under nästan hela 1900-talet, och var i princip helt oifrågasatt, trots att det egentligen främst var i (norra) Europa som det fanns empiriskt stöd för tesen. Först under 1990-talet började den ifrågasättas, först i USA där det ju egentligen aldrig funnits något tydligt samband mellan modernitet och låg religiositet, och allteftersom andra delar a världen snabbt moderniserades utan att religionen försvann blev det mer och mer uppenbart att sambandet inte är så enkelt. I stora delar av Asien till exempel går ju stark ekonomisk utveckling och modernisering hand i hand med växande religiösa grupper. Från att ha förutsatt att hela världen kommer gå i Europas fotspår kallas idag Europa för ett ”exceptional case” (vilket är titeln på en bok av den framstående brittiska religionssociologen Grace Davie.

Hur man istället ska förstå (det eventuella) sambandet mellan religion och modernitet finns det inget konsensus kring, men ett av flera synsätt, vilket även jag delar, är det som enkelt kan kallas ”religiös förändring” snarare än sekularisering. Det går ut på att det trots allt är relevant att titta på hur modernitetens utvecklingsprocesser förändrar förutsättningarna för religionens plats i samhället och individers religiositet. De gamla teoretikerna hade fel i att det fanns ett enkelt samband, en motsättning mellan religion och modernitet, och de hade fel i effekterna dvs religionens försvinnande. Men jag tror att de hade rätt i grundfrågan. De förändringsprocesser som moderniteten innebär förändrar i grunden hur människor lever tillsammans, hur vi tänker kring oss själva och våra liv, våra värderingar och vårt beteende. Om man studerar religion som ett socialt fenomen (vilket är religionssociologens uppgift) så är det då också ganska självklart att förutsättningarna för religiositeten, både i samhället och på individnivå, påverkas av detta. Det påverkar synen på makt och auktoritet, det förändrar dynamiken mellan individ och kollektiv, det förändrar hur vi kommunicerar och mycket annat. Den religiösa förändringen är i min mening inte i första hand intressant att studera i antal, om det ökar eller minskar, utan snarare kvalitativt i meningen *hur* är vi religiösa? vilken sorts religiositet finns eller växer i det moderna samhället? hur ser förändrade relationer mellan religiös och sekulär auktoritet ut etc.

Alltså tror jag att nyckeln till att förstå de olika tendenser som beskrivs i Fokus reportage inte främst ska ses som tre motsatta, medvetna strategier för att stoppa medlemsflykten. Snarare är alla tre exempel på hur en religiös organisation, som finns i ett modernt samhälle och består av samtida människor, påverkas av och samtidigt påverkar hur såväl evangeliet tolkas som hur aktiviteter och gudstjänster organiseras och firas.

Sen är det också frågan om medlemskapet. Att vara medlem eller tillhörig en folkkyrka i den nordiska traditionen (liksom en del andra stora kyrkor) är något annat än att vara med i en annan typ av medlemsorganisation. Det finns bland svenskarna, liksom de andra nordiska länderna och något liknande i en del andra kyrkor, en stark känsla av samhörighet med kyrkan, en uppskattning för såväl kyrkobyggnaderna som verksamheten, en vilja att kyrkan och dess tro, språk, riter och platser ska finnas där när man behöver dem – även om man inte är så intresserad av att gå dit på söndagarna eller är så övertygad i sin egen tro. Den ovan nämnda brittiska religionssociologen Grace Davie har skrivit om detta fenomen, och kallar det ”vicarious religion”, eller ställföreträdande religion. Tanken är alltså att en en liten grupp upprätthåller religionen till vardags med majoritetens goda minne eller till och med aktiva stöd, för att den ska finnas till hands för alla när de behöver den. Hon menar också att det inte bara ska ses som en infrastruktur som folk vill använda som en tjänst eller vara, utan också just tron bärs av några å de mångas vägnar. Kanske kan man se en del av de protester som ibland blir när kyrkor ändrar språk eller riter just ur det perspektivet – människor tänker att även om de inte går dit så firas gudstjänsterna ändå på något sätt för dem också.

Frågan om medlemmarna är såklart viktigt ur ett ekonomiskt perspektiv för Svenska kyrkan och för trovärdigheten på sikt. Men vad som gör att människor vill stanna i kyrkan handlar i ganska liten grad om direkt ”medlemsnytta” i strikt bemärkelse, utan mer om samhörighet och identitet. Jonas Bromander, forskare på Svenska kyrkan, har gjort en hel del forskning just om detta och har kommit fram till att de som lämnar kyrkan i ganska låg grad gör det av åsiktsskäl eller i protest mot det ena eller andra. De som lämnar har haft väldigt liten relation eller kontakt med kyrkan och har ofta en väldigt låg kunskapsnivå om kyrkans åsikter och verksamhet. Jag tror att det som kommer avgöra medlemssiffrornas framtid handlar ganska lite om individens nytta och betydligt mer om människor vill att kyrkan, dess tro, dess röst och dess verksamhet ska finnas i framtiden. I så fall kommer människor att stanna kvar.

Några lästips:

Forskningsrapporten nedan låter inte så upphetsande på titeln, jag vet, men den är faktiskt otroligt spännande. Den behandlar såväl de mer teoretiska frågorna om religiös förändring i Sverige som frågor om välfärdssamhällets förändring, kyrkan som tjänsteleverantör,  genusfrågor och mycket mer. Väldigt läsvärd, och dessutom tillgänglig som pdf (klicka på ”fulltext” på sidan du kommer till).

Bäckström A, Edgardh Beckman N, Pettersson P. Religiös förändring i norra Europa : en studie av Sverige : ”från statskyrka till fri folkkyrka” : slutrapport. Uppsala: Diakonivetenskapliga institutet, Uppsala; 2004. Diakonivetenskapliga institutets skriftserie, 8.

Grace Davie utvecklar begreppet vicarious religion i det här bokkapitlet. Begreppet har kritiserats av Steve Bruce och David Voas i den här artikeln som Davie svarar på här. Tyvärr är kanske de här artiklarna låsta om man inte sitter på ett universitetsnät, men referenserna finns i alla fall…

Några andra bra böcker om sekularisering och religiös förändring:

Bromander, Jonas (2005). Medlem i Svenska kyrkan: en studie kring samtid och framtid. Stockholm: Verbum (studien jag nämnde ovan om Svenska kyrkans medlemsutveckling. En ny bok baserad på data från 2009 [data i denna bok är från 2004] kommer att publiceras i år på Verbum förlag.)

Ahlstrand, Kajsa & Gunner, Göran (red.) (2008). Guds närmaste stad?: en studie om religionernas betydelse i ett svenskt samhälle i början av 2000-talet. Stockholm: Verbum (en annan svensk studie, som kombinerar enkäter och kvalitativa studier i en rad intressanta artiklar)

Berger, Peter L., Davie, Grace & Fokas, Effie (2008). Religious America, secular Europe?: a theme and variations. Aldershot, England: Ashgate (en ganska kort och översiktlig bok som ändå ger de stora dragen. en internationell bestseller!)

Sigurdson, Ola (2009). Det postsekulära tillståndet: religion, modernitet, politik. Göteborg: Glänta produktion (visserligen skriven ur ett mer teologiskt perspektiv, men innehåller väldigt bra ingångar även till ett sociologisk perspektiv)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

11 svar på ”Sekularisering eller religiös förändring – Fokus sätter fingret på frågan

  1. Jag har lst ngonstans at 8 % (kan du bekrfta det?) av Sv. Kyrkans utgifter gr till kyrkobyggnaderna. Man har ett kyrkoantikvariskt bidrag frn staten (som ingr i nmnda siffra?) fr de merkostnader som kulturminnesvrden medfr).

    Min personliga sikt (men den br nog helst frtigas i frhandlingar med staten) r att Svk borde kunna bra en utgift fr kyrkobyggnaderna motsvarande 20 % av medlemsavgift-intkterna vid nuvarande medlemsantal.

    Vid ett strre medlemstapp mste staten ta ver mer av kostnaderna fr kyrkobyggnaderna. Risken uppstr d att kyrkobyggnader fr privata gare eller anvnds till icke-kristna ndaml. Detta br vi bestmt motstta oss. Vi har en modern byggindustri och arbetslsa byggnadsarbetare som kan bygga de lokaler som det profana samhllet behver.

    vertaliga Svk-kyrkor kan tas ver eller anvndas av andra kristna samfund – och d behlla sin status som (invigda) kristna kyrkor. Fr detta skulle man kunna skapa en ny organisation, som jag beskriver p min blogg http://larsflemstroms.blogg.se/category/kyrkokommun.html

    Rivning r bttre n profanering, men innan en vertalig, men vlbehllen kyrka, rivs kan den lggas ”i malpse” under tminstone 100 r. Under den tiden kan mycket frndras!

    Vad har nu detta att gra med Axners blogginlgg? Jo, att kyrkan r fr upptagen med att behlla intkter, personal och kyrkobyggnader. Jag tror att detta stter skjuts nedt p medlemssiffrorna. Det r liksom ingen mening med att vara medlem i en kyrka, som inte bedriver en kyrklig verksamhet som grundas p tro – speciellt om bara 8 % gr till det byggnadsunderhll, som kan motivera medlemskapet fr icke-troende, med hembygds- eller kulturvrdsintresse.

    Ssom du beskriver Grace Davie’s tankar om ”vicarious religion” r det den enda verlevnadsmjlighten fr Svenska kyrkan som kristet samfund av folkkyrko-karaktr. Om din beskrivning verensstmmer med Davie’s tankar, s r det vad jag sjlv har kommit fram till under de senaste ren.

    Detta r en modell som inte stller stora krav (i praktiken inga krav alls) p ”vanliga medlemmar”, men stller desto strre krav p prster, vriga anstllda och de mest aktiva medlemmarna. Det r en modell som gr det mjligt att erstta anstlld personal med aktiva medlemmar. Och t.o.m. att erstta fast-anstllda prster med ”fritidsprster”, som fr huvuddelen av sin frsrjning frn andra yrken.

    Detta r likvl ingen kyrka fr ngon elit, utan en kyrka som hlls PPEN fr de mnga av de f, en kyrka dr de f (som regelbundet gr i gudstjnst) ber fr mnga (som gr i gudstjnst bara ngon enstaka gng under ret eller under hela livet), s att de fr del av Guds vlsignelse fastn de inte ber sjlva. Genom dopet r de ju nd delaktiga i det som sker i kyrkan.

  2. Davie’s text r inte tillgnglig fr enskilda datoranvndare, men fljande presentation kan dock lsas:

    This chapter examines the concept of vicarious religion, that is, the notion of religion performed by an active minority but on behalf of a much larger number, who (implicitly at least) not only understand but approve of what the minority is doing. The first part of the chapter offers multiple examples of vicarious religion in practice. The second part examines the sociological methodologies that are most likely to elicit data appropriate to this field. The chapter ends with a brief consideration of how vicarious religions might evolve in the foreseeable future and a short note on the American case. Following 9/11, this phenomenon of European religion may begin to resonate more widely.

    ”Konceptet” gr allts ut p att rekligionen utvas av en aktiv minoritet p uppdrag av ett mycket strre antal medlemmarm, som inte bara frstr utan ocks gillar (eller tminstone accepterar – min sikt, L F) vad minoriteten gr.

    Detta innebr inte att var och en av majoriteten mste tro p (det r lngfredag idag) Jesu dd och uppstndelse frn de dda som en objektiv verklighet, allts vara vertygad om att det skedde. Dremot br majoriteten acceptera att minoriteten tror precis det och firar gudstjnst p det temat. P samma stt som man litar p att de, som r experter p andra omrden, frstr det som man sjlv inte frstr.

    Detta r ett alternativ till att kyrkan ”snker sig” till de teologiskt mest okunniga lekmnnens niv och blandar upp den kristna frkunnelsen med tro p flygande tefat, heliga graalar och diverse sknlitterra fantasifoster och annat som tillhr den moderna profana mysteriekulturen.

    I lngden skulle ingen vga g till en lkare som aldrig vgar sga emot en patient.

  3. Hm, 8%. var har du hittat den siffran? Enligt rapporten Nyckeln till Svenska kyrkan 2010 (http://svenskakyrkan.se/default.aspx?id=744949 p sid 83) utgjorde frsamlingarnas kostnader fr fastighetsfrvaltning 21% av kostnaderna.

    Jag tror inte att den kyrkoantikvariska ersttningen ingr dr, eftersom siffran 21% syftar p lpande frvaltning/underhll och till det ges normalt inte KAE. Det ges oftast vid renoveringar fr att tcka de merkostnader som de antikvariska vrdena orsakar, och borde drmed hamna i investeringsbudget/avskrivningar snarare n i det lpande fastighetsposterna i budgeten.

    Dock r ju kostnaderna vldigt ojmnt frdelade. En landsortsfrsamling med flera medeltida kyrkor och f tillhriga har en betydligt strre andel fastighetskostnader n en stadsfrsamling med kanske bara ngon kyrka och mnga tillhriga och anstllda. En del av det avhjlps ju med utjmningssystemet men inte alls helt.

    Nr det gller avvgningen om kyrkorna ska satsa p fastigheter eller personal s r det inte ngon enkel frga. Jag har funderat mycket p den framfr allt som frtroendevald nu i snart ett decennium och jag tror inte att det finns ngon patentlsning som man kan kra verallt. Varje frsamling mste avgra vad som r det bsta sttet att vara kyrka p, p just den plats dr man finns. Massor med fina lokaler och kyrkorum utan verksamhet r knappast vad ngon nskar sig, samtidigt r det svrt att samla och mta mnniskor om man inte har ngonstans att vara.
    En sak som kommer fram i mnga studier r nd att den lokala kyrkan, kyrkobyggnaden r viktig fr mnniskor. Jag tror att vi ska vara frsiktiga med att underskatta det, och istllet ta till vara det vi har. samtidigt mste det finnas mnniskor som driver och lyfter verksamheten.

    det sgs ofta i svenska kyrkans sammanhang, s ofta att det nstan blir ett mantra, att det r de frivilliga krafterna som r kyrkans framtid. Och p stt och vis r det s. samtidigt r volontrer inte ”gratis” och det krver en infrastruktur. Men det finns en tendens att frsamlingen uppfattas som bara de anstllda, eller mjligen anstllda och frtroendevalda. Det r alldeles fr snvt. Frsamlingen r ocks den gudstjnstfirande frsamlingen, alla barn, konfirmander, krsngare och engagerade. Och i frlngningen alla medlemmar sklart. Nr frsamlingen har ett uppdrag att finnas fr alla mnniskor som vistas p en plats s r det kyrkordets och kyrkoherdens ansvar att det blir s men det betyder inte att de anstllda mste gra det sjlva. Jag tror att vi behver en vidare frstelse av vad frsamlingarna r i framtiden.

    Nr det gller det statliga ansvaret fr byggnaderna har jag svrt att se att det kommer ske ngra frndringar i upplgget med finansieringen inom verskdlig tid. Den kyrkoantikvariska ersttningen frhandlades om hromret och jag tror knappast att staten kommer ta initiativ att frndra modellen fr std de nrmaste ren. P lngre sikt r det svrt att bedma vad som kommer hnda.

  4. Pingback: Mindre n hlften av jordens befolkning tror p evolutionsteorin | Vetenskap & Allmnhet

  5. Efter augusti 2008 hur mycket oskattade pengar fick du in p ditt konto och hur duktig r du p att visualisera?

  6. I ”Religions in the Modern World” (Davie medverkar) har jag fr mig att sambandet mellan modernisering och religis tillbakagng kopplas till statskyrkosystemet. Ser man till exempelvis Sverige och England s kan vi idag iaktta ett vldigt lgt kyrkodeltagande jmfrt med tidigare medan USA (som har en strikt separation mellan kyrka och stat) inte behver beklaga sig ver samma dystra statistik. Utifrn den observationen tycks det rimligt att gra antagandet att den moderna mnniskan har svrt fr kyrkan som verhet och samtidigt att det minskade medlemsantalet inte ndvndigtvis tyder p en tillbakagng vad gller tro. Vad tnker du kring det?

  7. G in p kommunalarbetarens hemsida och se den informativa filmen om en stderska som frvntas stda en toalett p en minut. Har du frgat din stderska om hon r lika trtt som du efter en arbetsdag och vem r det som stdar hemma hos stderskan? Har man stderska saknar man bde allmnbildning, solidaritet och empati. Ditt kroppssprk frsger dig alla vet vad du sysslar med…

  8. Pingback: I Fokus om sekularisering | Marta Axner – i exil

Kommentarer inaktiverade.