Att välja sin församling – del 2

I ett tidigare inlägg gav jag lite bakgrund till frågan om friare församlingstillhörighet och territorialprincipen (apropå detta ärende). Här följer del 2, om de olika kyrkosyner och församlingssyner ligger i botten.

I Läronämndens* yttrande (i slutet på detta dokument) över territorialprincipen står följande:

Läronämnden framhåller att den territoriella principen syftar till att varje människa lokalt ska ha tillgång till Guds ord och sakrament. Denna princip utgör en grundläggande del av vår kyrkas tradition och självförståelse. Vad som konstituerar den territoriella anknytningen kan dock variera. Det finns inga teologiska och läromässiga skäl för att den territoriella principen endast ska grundas i den skattetekniska folkbokföringen. Den skulle också kunna kopplas till andra sakförhållanden som anger lokal samhörighet, t ex arbetsplats, studieort eller ort för fritidsboende av regelbundet slag. Det hör till vår kyrkosyn att alla döpta har ett ansvar för sin lokala församling.

Frågorna om den tekniska folkbokföringen återkommer jag till i ett kommande inlägg, jag ska fokusera på det teologiska här (om än i en kortfattad och kanske inte helt akademiskt nyanserat korrekt version).

Den territoriella principen som Läronämnden lyfter fram handlar alltså om principen att kyrkan inte är en förening som konstitueras av de engagerade och övertygade kristna i en sluten grupp, utan att Kyrkan är något mer än en sammanslutning av individer. Kyrkan är Kristi kropp på jorden med ett uppdrag att bringa Guds ord och sakrament till alla människor. Svenska kyrkan, och varje församling, är en ”lokalavdelning” av Kristi kyrka på just den platsen. Denna syn (uttryckt i olika versioner och med olika nyanser) har alla de stora historiska kyrkorna som har något typ av folkkyrkoideal – som katolska kyrkan, de nordiska folkkyrkorna, anglikanska kyrkan bland andra. Ambitionen är alltså att (mer eller mindre) omfatta alla kristna på en plats och det hänger inte på individens val som konstituerar församlingen.

Mot denna syn står en så kallad föreningskyrklig syn, där kyrkan alltså är just summan av de troende individerna och konstitueras av de (rätt)troende kristna. Det är en sådan syn som avvisas av läronämnden som oförenlig med Svenska kyrkans lära.

De flesta som vill ha en friare församlingstillhörighet i Svenska kyrkan menar sig inte vilja förändra detta, utan säger sig avvisa en föreningskyrklig syn. De menar däremot att territorialprincipen i medlemskapet inte är nödvändig, utan att skulle kunna grundas i var man firar gudstjänst och känner sig hemma.

Då hamnar man i frågan vad en församling är – en gemenskap av kristna som firar gudstjänst tillsammans på söndagarna, eller alla tillhöriga (oavsett engagemang, tro eller gudstjänstfirande) på en viss plats. I det svenska bondesamhället var det ingen fråga, eftersom alla (mer eller mindre) gick i gudstjänst, och alla gjorde det i sin lokala kyrka. De två definitionerna sammanföll alltså. Idag är situationen uppenbart annorlunda.

Det är uppenbart att människor vill fira gudstjänst där man trivs, och att människor som vänder sig till kyrkan främst i livets viktiga stunder kanske har andra kriterier på var man vill gifta sig eller döpa sitt barn än var man bor (just nu). Det är ju också ett faktum att församlingsgränderna framför allt i de större städerna inte framstår som särskilt naturliga, och de flesta uppfattar sig kanske snarare som medlemmar i Svenska kyrkan än i en specifik geografisk församling.

Det finns inga som helst hinder för att engagera sig och fira gudstjänst någon annan stans än där man bor. Det finns inte heller något hinder för att ha dop eller vigslar i annan församling – sedan ett antal år finns ett clearingsystem som dessutom löser de ekonomiska frågorna för individen. Det som är ”låst” till församlingen är dels ekonomin, att ens avgift går till församlingen, dels röstning och valbarhet.

En kommentar på mitt förra inlägg hävdade att det var ologiskt att acceptera eller uppmuntra gudstjänstfirande i annan än den egna församlingen, men inte tillåta medlemskap. Jag håller inte med. Förutom en rad praktiska konsekvenser som jag ska återkomma till i nästa inlägg, så är det för mig en teologisk fråga hur vi menar att kyrkan är konstituerad. Det behöver inte betyda att individen är låst vid en viss församling men påverkar hur vi gemensamt beslutar att kyrkan är organiserad i sin uppbyggnad.

Biskopen i Skara, Erik Aurelius, uttryckte det under kyrkomötet som att ”nuförtiden kan man välja vårdcentral, men man väljer inte sina syskon”. Som kyrka är vi ohjälpligt förbundna med varandra, oavsett om vi vill det eller inte. Vi må tycka och tänka olika, och vara uppdelade i olika kyrkor, men vår uppgift är att sträva mot enhet, att ta ansvar och dela med varandra. Kyrkan är inte bara vi som trivs ihop, utan också de vi inte valt. I kyrkoordningen är det uttryckt dels i ovan nämnda paragraf, men också i att församlingen har ansvar för alla som vistas inom församlingens gränser. Givetvis med respekt för att alla inte är intresserade av vad vi har att komma med.

Personligen, med stor respekt för att människor verkligen inte är fria att bosätta sig var de vill, gillar jag tanken på att fira gudstjänst och vara engagerad där man bor, oavsett om det är precis ens eget stuk på gudstjänsterna eller kyrkorummet är det finaste i stan. Samtidigt har ju även jag (även om det inte är så ofta numera) cyklat över församlingsgränsen till andra kyrkor (och dessutom, under mitt eget pastorsadjunktsår pendlat till en annan stad) och jag vill inte hindra det. Men det bör inte vara huvudinställningen till hur vi relaterar som kyrka till vad det innebär att vara medlem och vad en församling är.

Det som jag har diskuterat här gäller ju huvudprincipen om man skulle ha en helt fri församlingstillhörighet, något som de flesta i kyrkomötet (numera) inte driver, utan de vill snarare ha en ”friare” tillhörighet. Problemen med det återkommer jag till i nästa inlägg.

*Läronämnden är ett organ i Svenska kyrkan, bestående av alla biskopar samt 9 övriga ledamöter varav de allra flesta är forskare i olika relevanta (mestadels teologiska) discipliner. Läronämnden har att uttolka Svenska Kyrkans tro, bekännelse och lära och måste yttra sig över alla beslut som rör dessa. Särskilda regler gäller om kyrkomötet vill rösta emot läronämndens rekommendation (vilket aldrig händer)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,