Veckans ledare (+ en gammal och några ursäkter)

Skrivandet och även länkandet här har varit sparsmakat på sistone efter en hektisk vår, men avklarade deadlines och sommartorka på mötesfronten borde betyda mer tid för bloggandet. Och under årets Almedalsvecka gör jag comeback som bloggare på Kristen Vänster, broderskapsrörelsens blogg.

Den här veckan har jag i alla fall skrivit ledare i Tidningen Broderskap utifrån förra veckans SCB-mätning. Jag avhöll mig från de värsta utfallen mot kritiken mot mätningen, men man kan väl bara stilla önska att journalister (och politiska kommentarer också, för den delen) vore lite bättre på grundläggande statistiska färdigheter. Mätningen kanske är aningen gammal och därmed säger mer om opinionen första halvan av maj än idag, men den är ENORMT mycket mer tillförlitlig på det den mäter än alla andra mätningar. just sayin.

Samma dag som SCB-mätningen presenterades öppnade det gemensamma rödgröna valcentret i Stockholm där man ska kunna organisera och mobilisera rödgröna valarbetare. Tyvärr har vi inte alltid varit bra på att ta vara på engagemanget som dyker upp i valrörelser. Det verkar ibland som att det krävs år av kaffekokning och/eller partimeriter för att dela flygblad eller stå i en valstuga. Nog är ett nyväckt engagemang baserat i egen erfarenhet av regeringspolitikens orättvisa effekter minst lika användbart i valarbetet som att kunna redogöra i detalj för budgetalternativ och handlingsplaner.

Sen har jag inte länkar till min förra ledare i broderskap trots att den är över en månad gammal, den handlade i alla fall om Sydafrika och nya Clintan-filmen Invictus.

Trots sin hollywoodsentimentalitet är det svårt att inte bli berörd av historien om hur Mandela och ANC lyckades göra försoning snarare än hämnd till ledstjärna i arbetet för att återupprätta Sydafrika och göra det till en demokratisk stat. Spänningen mellan de mer våldsamma och tveksamma elementen och Mandelas försoningslinje syns också i filmen, bland annat genom hans livvaktsskydd som består av män från ANC och FW. Och i den känslofyllda avslutningen på rugbystadion när folket börjar sjunga traditionella sydafrikanska kampsånger går det rakt in i hjärtat.

Sången de sjunger är nämligen Hamba nathi, nkululu whetu som fick den svenska texten Vandra med oss för vägen är lång när den bland många andra sydafrikanska kampsånger spreds i Sverige under 70- och 80-talen som en del av solidaritetsrörelsen mot apartheid. Säkert är det många fler än jag som lärt sig och sjungit dessa i svenska kyrkor under den tiden, och som då liksom nu känt en stark solidaritet med det sydafrikanska folket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

1 svar på ”Veckans ledare (+ en gammal och några ursäkter)

Kommentarer inaktiverade.