Religionens ?terkomst: hot eller l?fte – eller en myt? Tal i Pastor Spaks park 31 maj 2009

Idag har jag h?llit tal i Pastor Spaks park i Enk?ping, ett m?te som h?lls varje ?r till minne av ”socialistpr?sten”? Spak som tog st?llning f?r arbetarnas sak och kom p? kant med kyrkan och etablissemanget. Varje ?r inbjuds n?gon talare att tala p? ett tema som p? n?got s?tt anknyter till Spak, och jag talade allts? om religion och politik.
K?ra m?tesdeltagare,
det ?r en stor gl?dje och v?ldigt hedersamt f?r mig att komma hit till Pastor Spaks park och f? h?lla tal p? hans dag. Som temat antyder ? religionens ?terkomst ? s? kommer det handla om religion och politik fr?n flera olika ing?ngar. En av dem ?r att jag sj?lv, precis som pastor Spak, ?r b?de pr?st och socialdemokrat, b?de har ett politiskt engagemang och min hemvist i Svenska kyrkan. En annan ing?ng ?r att jag ?r forskare i religionssociologi vid Uppsala universitet, ett ?mne som handlar just om religionens plats i samh?llet, och jag har bland annat ?gnat mig ?t fr?gor om religion och politik. Ytterligare en annan utg?ngspunkt ?r att vi ?r inne i ett intensivt val?r ? om en vecka g?r vi till val i Europarlamentet och i september ?r det kyrkoval. P? Europaniv?n ?r fr?gorna om religionens plats i politiken ?nnu mer p? agendan ?n i nationella val, och i kyrkoval handlar debatten kanske mer om politikens plats i religionen.

Har religionen gjort comeback-back i den svenska offentligheten och politiken? Fr?n att ha uppfattats som fr?nvarande och p? utd?ende f?r n?got eller ett par decennier sedan finns nu kyrkor och andra religioner p? agendan, s?v?l i det offentliga rummet som i politiken. ?r religionens ?terkomst ett faktum eller en myt? Tja, som i ganska m?nga sammanhang, s? beror det p? hur man st?ller fr?gan. Jag tror att religion ?terkommit p? dagordningen och blivit mer synlig, men att den i? s?v?l m?nniskors liv som samh?llet i stort inte f?r?ndrats s?rskilt mycket.

N?r de moderna samh?llsvetenskaperna, som sociologi, b?rjade studera hur m?nniskor och samh?llen fungerar i mitten och slutet p? 1800-talet, var de intresserade av religion. De ville, inspirerade av naturvetenskapens objektiva ansats unders?ka sociala fenomen med samma precision och m?tbarhet. De ville ocks? se p? m?nniskan och de sociala sammanhangen utifr?n, och f?rst? den framv?xande moderniteten och hur den f?r?ndrade samh?llena. Av sociologins f?der var det flera som intresserade sig f?r religion, och vilken funktion den fyllde f?r den sociala gemenskapen och samh?llet, snarare ?n det teologiska inneh?llet. Marx menade att religionen var ett uttryck f?r de fattigas och f?rtrycktas behov av tr?st eller mening, och var ?vertygad om att religionen skulle f?rsvinna i det klassl?sa samh?llet. Weber beskrev moderniteten som en rationalitet som alltmer skulle ta ?ver v?rlden och m?nskliga system och leda till en avf?rtrollning av v?rlden, d?r ?ven religionen skulle marginaliseras allt mer. Dessa syns?tt blev dominerande inom religionssociologin l?ng tid fram?t. Gemensamt f?r de flesta som studerade religionens plats i samh?llet ?tminstone fram till 1970-talet var att de i mer eller mindre grad ansl?t sig till den s? kallade sekulariseringstesen: att religion eller religi?s tro och modernitet inte g?r att kombinera, och att n?r ett samh?lle blir mer och mer modernt blir det per definition mindre och mindre religi?st. En del fokuserade fr?mst p? den offentliga niv?n ? en grundl?ggande del i vad som g?r ett samh?lle modernt ?r en ?kande differentiering och specialisering, allts? att varje institution f?r en allt mer avsmalnande och specifik uppgift. F?rr hade socknen ? som var b?de f?rsamling och kommun ? hand om allt fr?n skola till fattigv?rd, omsorg och husf?rh?r. Idag har varje myndighet, sektor eller institution hand om sin specifika bit. Kyrkan har g?tt fr?n att vara ett ?vergripande sammanhang till att bli en religi?s specialist, och d?rmed allt mer marginaliserad. Religionen skulle bli ? och det var b?de en f?rutsp?else och en uttalad ?nskan ? en privatsak, n?got den som ville kunde h?lla p? med men som inte hade plats i det offentliga. Andra sekulariseringsteoretiker specialiserade sig p? den individuella niv?n, och h?vdade att m?nniskor p? individniv? skulle bli allt mindre religi?sa s?v?l i tros?vertygelser som religi?st beteende. F?rklaringarna till det var flera ? n?gra menade som Marx att n?r m?nniskor f?r det b?ttre beh?ver de inte tron l?ngre, andra menade att rationaliteten skulle ta ?ver som f?rklaringsmodell, andra att pluralismen? – det faktum att m?nga olika anspr?k p? sanning finns n?rvarande samtidigt i m?nniskors medvetande ? skulle g?ra tron p? en sanning ?verhuvudtaget mindre sannolik.

P? m?nga s?tt ?r det h?r ju den bild som finns av religionens, eller i alla fall kyrkans och den kristna trons plats i Sverige idag. I vardagligt tal anv?nds ju ordet sekularisering ungef?r s?, som avkristning, att m?nniskor blir allt mindre troende, g?r mindre i kyrkan och att kyrkans st?llning och inflytande i samh?llet minskar. Och det st?mmer i viss m?n: ungef?r 10% (beroende p? hur man r?knar) s?ger sig tro p? Gud, ett f?tal procent g?r i kyrkan regelbundet, andelen som konfirmeras har halverats sen 70-talet, f?r att ta n?gra exempel. Samtidigt ?r bilden inte s? enkel.

Idag ?r sekulariseringstesen ifr?gasatt: det ?r uppenbart i det i stora delar a v?rlden ?r fullt m?jligt att kombinera modernitet och religiositet. Det klassiska exemplet ?r naturligtvis USA, men ?ven i m?nga utvecklingsl?nder g?r en snabbt v?xande ekonomi och modernisering hand i hand med religi?sa v?ckelser. Pingstr?relsen och andra karismatiska kyrkor v?xer enormt i Latinamerika, Asien och Afrika, och ?ven Islam v?xer p? m?nga h?ll. Fr?n att tidigare ha uppfattat Europa som f?reg?ngaren, d?r alla v?rldens l?nder mer eller mindre skulle f?lja samma utvecklingskurva, ?r norra och v?stra Europa snarast att betrakta som ett s?rfall, ett ?exceptional case? som religionssociologen Grace Davie kallat det.

?ven i Sverige ?r bilden mer komplex. Visserligen har m?nga av de processer jag beskrev tidigare realiserats i Sverige, och religionen uppfattas i stort som en privatsak, som n?got en liten, kanske lite udda minoritet h?ller p? med, eller n?got som ?r en lustig rest fr?n f?rr. I alla fall i vissa sammanhang. Men om man tittar p? siffrorna, s? ?r runt 73% av befolkningen medlemmar i Svenska kyrkan, och till det kommer alla medlemmar i de klassiska frikyrkorna, de ortodoxa och katolska f?rsamlingarna och ett v?xande antal muslimer och andra trosbek?nnare. En stor andel av alla barn i Sverige d?ps, och h?lften av alla vigslar ? som blir allt fler ? sker i kyrkan. En massiv majoritet av alla begravningar sker i n?got religi?st samfunds regi. N?r en kris intr?ffar, oavsett om den ?r av Tsunamim?tt eller en olycka p? en mindre ort, ?r kyrkan ofta samlingsplatsen. Kyrkornas och i viss m?n andra religioners n?rvaro p? sjukhus, skolor, f?ngelser och h?gskolor liksom i m?nga andra offentliga sammanhang ?r uppskattade och efterfr?gade och tas ofta f?r givna. ?r vi verkligen v?rldens mest sekulariserade land som ibland h?vdas?

Fr?gan i titeln handlade om religionens ?terkomst, vilket ju antyder att den varit borta. Har religionen ?terkommit ? eller alltid funnits men ?r mer synlig nu? Jag lutar ?t det senare. Vissa samh?llsf?r?ndringar ?r reella, framf?r allt att vi genom migrationen till Sverige idag har en m?ngd olika religi?sa grupper och individer, varav m?nga inte alls har samma inst?llning som blivit norm i Sverige, att tron och religionen ska vara en privatsak. Det byggs mosk?er och tempel, vi ser hijabs och turbaner och andra kl?desplagg, allt fler vill ha r?tt att ut?va sin religion ?ven i det offentliga. Och ?tskiljandet av Svenska kyrkan fr?n staten har inte lett till att kyrkan marginaliserats utan snarare blivit en fri akt?r som b?rjar inse sig efterfr?gad. Man kan nog ocks? se mer av ett ifr?gas?ttande av att 1900-talets moderna rationalitet som trodde sig kunna erbjuda l?sningar p? allt inte riktigt r?ckte till. Den avf?rtrollning som Weber pratade om har i n?gon m?n v?nt och m?nga talar om en l?ngtan efter mystik och andlighet, att vi inte har svaren p? alla fr?gor. Mening, sammanhang, riter och ber?ttelser beh?vs.

Samtidigt kan man fundera p? vilken religion som ?terkommer, eller snarare blivit mer synlig. En utvecklingstendens som varit tydlig i alla fall i v?sterlandet ?r det som har kallats ?the turn to the self?, allts? en v?ndning in?t, mot sig sj?lv. Om gudstro f?rr helt var inriktad p? en Gud som var transcendent, dvs n?got utanf?r, ovanf?r, l?ngt borta, n?got helt annorlunda, uppfattar m?nniskor idag mycket mer av att gud ?r immanent, n?got inom varje m?nniska, en inre kraft. I samspel med den tilltagande individualiseringen g?r det ibland mot att man uppfattar individen i sig, jaget, som heligt. Kombinerandet av element fr?n olika traditioner ?r vanligt, och d?r det som funkar f?r mig ?r det som ?r anv?ndbart och sant. Samtidigt v?xer ocks?, kanske i reaktion till detta, de mer konservativa och i vissa fall fundamentalistiska grupper, med enkla regler och f?rdiga svar, ett helt paket av ?sikter och livsstil.

Nu har jag talat om den svenska situationen. Internationellt och globalt ?r det onekligen s? att religion f?tt ny politisk kraft, eller ?tminstone blivit en viktigare faktor f?r att f?rst? konflikter. Efter 11 september 2001 uppfattas islamismen som ?tminstone den amerikanska v?rldsordningens fiende, och har d?rmed i n?gon m?n tagit kommunismens plats p? den konfliktaxel mot vilken vi sorterar v?rlden. Det ?r otvetydigt s? att religion, kanske sedan revolutionen i Iran 1979 blivit allt viktigare som legitimeringsgrund och kanske man kan s?ga organisering eller plattform f?r politiska anspr?k och politiska konflikter i v?rlden. Fr?gan ?r dock om det ?r religionen i sig eller snarare just en samlingspunkt med i minst lika h?g grad politiska motiv som andliga.

?r d? religionens ?terkomst eller n?rvaro i det offentliga livet och i politiken ett hot eller ett l?fte? Jag skulle vilka h?vda att den har potential f?r b?de och. Det beror p? i vilka sammanhang, p? vilket s?tt och vilken religion som dyker upp. Ofta n?r m?nniskor s?ger att religion och politik inte har med varandra att g?ra, uppfattar jag det som att man f?ruts?tter att tron eller religionen ?r en konservativ kraft. Det uppfattas som ett likhetstecken mellan religion & politik och kristen h?ger. Men s? ?r inte fallet, varken i Sverige eller utomlands. Det finns en kristen v?nster, och det finns m?nga troende m?nniskor som kanske inte k?nner sig s? bekv?ma med h?ger-v?nsterskalans etiketter, men som har ett brinnande engagemang f?r solidaritet, j?mlikhet, en v?rld d?r s?v?l milj som m?nniskor behandlas med r?ttvisa och respekt, grundade i progressiva v?rderingar.

I de sammanhang d?r religionens n?rvaro ska ses som ett l?fte, n?got positivt, finns det flera utg?ngspunkter. Ofta handlar det om m?nniskor som har sin tro som grund f?r engagemanget. D?r en ?vertygelse om m?nniskors lika v?rde grundat i tron att m?nniskan ?r skapad till Guds avbild, en l?ngtan att bygga guds rike leder till konkret politiskt engagemang. S? har det varit ocks? f?r mig ? jag har varit kristen hela mitt liv, men blev socialdemokrat f?rst i vuxen ?lder efter att ha insett att min tro p? solidaritet som v?ckt ett internationellt engagemang ocks? innebar att jag beh?vde engagera mig f?r ett mer solidariskt samh?lle h?r hemma. F?r mig ?r inte mina politiska uppdrag i kommunen eller inom studentpolitiken n?got annat ?n min tro, utan ?r snarare uttryck f?r min vilja att s?tta tron i handling och bidra till att g?ra tillvaron lite b?ttre i de sammanhang jag finns. Sen kan ocks? religionen vara en konstruktiv kraft inte bara p? individniv? utan ocks? i samh?llet. Inte minst det sociala arbete och de m?jligheter kyrkor och f?rsamlingar kan vara som plats f?r samtal, som lokal organisat?r och som kanal ut i grupper som samh?llet annars kan ha sv?rt att n?.

Det som jag ser som hotet, eller problemet med religionens n?rvaro i politiken, ?r framf?r allt n?r det anv?nds som legitimering. Det m?ste vara tydligt vilket mandat man som politiker verkar p?, och vad som ?r den gemensamma grunden. Den som ?r folkvald ? eller andra som verkar inom politiken f?r den delen ? kan inte ha n?gon annan legitimeringsgrund ?n de demokratiska besluten och majoriteten. Visserligen kan ens eget samvete s?ga en vad som ?r r?tt och fel men att h?vda religi?sa sanningar f?r att en viss politik ?r n?dv?ndig ? och exempel finns inte s? l?ngt borta, som f?rbuden mot abort i flera EU-l?nder. Oavsett hur man sj?lv ser p? fr?gan, s? blir det i mina ?gon mycket problematiskt om en lagstiftning ska bygga p? annat ?n majoritetens vilja, och att n?gon st?ndpunkt i princip ?r oantastlig, s? l?nge den inte kr?nker m?nskliga r?ttigheter eller annat skydd,

Ibland anv?nds ocks? religion f?r att g?mma en politisk agenda ? oftast en konservativ s?dan. Det h?nder inte s?llan att m?nniskor h?vdar att de bara vill det som ?r allm?nna kristna ?vertygelser, men som inneb?r tydligt konservativa f?rslag i realiteten. Det finns ?verhuvudtaget en tendens att uppfatta v?nster?sikter eller progressiva v?rderingar som just politiska medan liberala eller konservativa ?sikter uppfattas som n?gon sorts status quo eller sunt f?rnuft utan politisk anstrykning. D? kan det ju vara extra tacksamt att h?vda att det ?r problematiskt med politik och religion om man sj?lv vill h?vda att ens egna ?sikter inte ?r politiska.

Men faktum ?r att det finns ingen sj?lvklar kristen politik eller religi?s konsekvens. Genom historiens lopp har tron och religionens anv?nds f?r att organisera befrielser?relser och f?r att f?rtrycka ursprungsbefolkningar, den har lett till krig och till fred och f?rsoning. Tron har en kraft att g?ra m?nniskor brinnande, att samla och ge kraft, men den kan ocks? missbrukas. Och ?ven om man ?r n?gorlunda ?verens om m?len, beh?ver en kristen eller muslim inte vara ?verens med sina trosbr?der och -systrar om vilka v?gar och medel som ?r b?st. Det st?r inget i Bibeln om hur man ska organisera v?lf?rdstj?nster i ett postindustriellt samh?lle eller om v?rnskatt eller studiemedelssystem. Det handlar om att hitta en helhetssyn utifr?n sina v?rderingar och sin tro och sina erfarenheter.

F?r mig ? om jag ska vara lite personlig ? har det mycket handlat om att f? vara en hel m?nniska. N?r m?nniskor s?ger att tro och politik inte h?nger ihop och vill skilja de ?t fullst?ndigt, d? f?r jag lite problem. Jag ?r kristen, har valt att ?gna mitt liv i kyrkans tj?nst och min tro och min hemh?righet hos Kristus ?r en av mina viktigaste identiteter. Det kan jag inte kliva ur. Och ?ven om man kan h?vda att det ska vara en privatsak s? ?r det inte det ? det ?r en grundl?ggande del av mig och en viktig del av min tro ?r den f?r konsekvenser f?r hur jag lever mitt liv och vilket ansvar jag har f?r att g?ra v?rdlen omkring mig till en b?ttre plats att leva i, inte bara f?r mig. Och s? finns det andra som menar att kristen kan man ju vara men partipolitisk, det blir problematisk. Men f?r mig ?r ?ven det en grundl?ggande del, att jag vill ta st?llning, vill ge mitt st?d f?r den v?g fram?t som jag tror leder till en r?ttvisare v?rld och ett varmare samh?lle. Ett s?tt att hitta gemensamma l?sningar p? gemensamma problem, d?r var och en inte ?r l?mnad f?r sig sj?lv utan d?r vi hittar samh?llssystem f?r att b?ra varandras b?rdor och ?lska v?r n?sta. Sedan kan man g?ra det p? olika s?tt, men f?r mig har partipolitiken dels varit ett s?tt att bek?nna f?rg och f?rdjupa mig ideologiskt, dels ett s?tt att vara med och ta ansvar d?r jag kan. S? jag st?r h?r, som kristen och socialdemokrat, och kan inte annat. Jag har stor respekt f?r att m?nniskor har andra uppfattningar och kommer till andra slutsatser, men f?r mig h?nger det ihop.

S? jag t?nker r?sta s p? s?ndag, f?r jag tror att vi beh?ver ett mer solidariskt Europa, och jag t?nker kryssa en broderskapare, S?dert?ljetjejen Evin Cetin som vill arbeta f?r ett mer solidariskt flyktingmottagande och en ansvarsfull utrikespolitik, fr?gor om f?ljt mig och engagerat mig liksom m?nga andra kristna i v?rt land. Och d?rf?r, f?r att jag ?r kristen och socialdemokrat, kandiderar jag sj?lv i valet till Svenska kyrkan i september och vill forts?tta arbeta i kyrkom?tet f?r en kyrka som finns d?r m?nniskor finns, som kan predika evangelium till befrielse och uppr?ttelse f?r alla m?nniskor och som pr?glas av frihet, j?mlikhet, solidaritet och h?llbarhet.

Om pastor Spak kom i konflikt med omv?rlden n?r han agiterade och talade politik fr?n predikstolen, s? ?r det inte heller alltid l?tt att tala om Gud och sin tro i den politiska talarstolen. Och visst finns det ibland risker med m?tet mellan tro och politik. Men ?ven om religionens ?terkomst i viss m?n ?r en myt,? s? ?r det onekligen s? att det kommer finnas m?nniskor som drivs av sin tro i politiken och religi?sa f?rsamlingar och organisationer som har mycket att bidra med f?r att bygga en lite b?ttre, lite mer solidarisk, lite r?dare och lite gr?nare v?rld. Det ?r en kraft att r?kna med.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,

1 svar på ”Religionens ?terkomst: hot eller l?fte – eller en myt? Tal i Pastor Spaks park 31 maj 2009

  1. Pingback: Boken om den tredje vänstern « strötankar och sentenser

Kommentarer inaktiverade.